I Svenska Yles artikel (27.11.2018) ger jag, projektkoordinator Nina Enkvist, ett bidrag till diskussionen kring fenomenbaserad undervisning som den senaste tiden gått het i finländska medier. Debatten har berört de nya undervisningsmetoderna som den finländska läroplanen uppmuntrar till, och vilken inverkan dessa har på elevernas lärande.
Jag vill framföra några tankar som debatten väckt och som anknyter till vårt utvecklingsarbete inom IDEMO:
För det första används begreppet fenomenbaserad undervisning överlag lite oaktsamt. I mitt samtal med journalisten försökte jag klargöra att fenomenbaserad undervisning alltid är ämnesövergripande, eftersom den utgår från en undersökande och problemlösande grund. Ämnesövergripande undervisning är däremot en betydligt bredare term, som kan omfatta många olika didaktiska tillvägagångssätt. I debatten anges ofta felaktigt att den finländska skolan förväntas jobba fenomenbaserat, när det snarare handlar om att skolorna uppmuntras till mångvetenskapliga och ämnesövergripande arbetssätt. Skolorna ges stor frihet i att tolka och implementera detta, och allt utgår från en strävan efter helhetsskapande studier som ska hjälpa eleverna att hantera och förstå komplexa fenomen i sin omvärld.
Inom vårt projekt har vi definierat en målsättning att utreda begreppet ämnesövergripande pedagogik och vad det kan innebära för ämneslärare i den dagliga verksamhetskulturen. Vi fastlåser oss inte vid en enskild metod, såsom fenomenbaserad undervisning, utan vi angriper tematiken utifrån en betydligt vidare utgångspunkt där vi ser att det handlar om ett förhållningssätt och ett övergripande fostransideal. Vi strävar efter att teoretiskt och praktiskt öppna upp tematiken för våra ämneslärarstuderanden, i syfte att ge dem verktyg att själva reflektera kring, definiera och problematisera vad ämnesövergripande arbetssätt kan innebära och vilka kunskapssträvanden denna undervisningsform kan svara mot.
I grunden handlar det ju inte om en motsättning mellan ämnesövergripande och ämnesbaserad undervisning, utan om en strävan efter att undersöka möjligheter för dessa att komplettera varandra på ett sätt som stöder elevernas lärande och beredskap att möta framtida utmaningar.