Learning by Moving är ett begrepp som varit känt för mig i förväg eftersom det diskuteras en hel del inom hälsokunskapen, vilket jag studerat som biämne. Därför kände jag mig rätt säker och hade från början en mycket positiv inställning till att inkludera rörelser och bryta stillasittande i klassrummet. Det känns som en självklarhet, speciellt med tanke på egna erfarenheter av koncentrationssvårigheter under långa föreläsningar med en eller inga pauser och heller ingen uppmuntran till att röra eller sträcka på sig. Utöver detta ansåg jag också att ett sådant moment inte kan vara särskilt svårt att utföra.
När det väl kom till kritan, trots att tröskeln var låg, kändes det svårt för mig personligen att implementera detta i klassrummet. Jag tror främst det beror på att allt är så nytt (själv har jag ingen lärarerfarenhet i form av vikariat eller dylikt) och att man utöver detta moment har en hel del annat man bör tänka på och få in i lektionerna. I mina tankar blev jag fast i att eleverna måste lära sig något i samband med rörelserna och glömde bort den aspekten där eleverna får ett välbehövligt avbrott och att tiden efter den fysiska aktiviteten i de flesta fall är där man ser resultat. Här hjälpte mina kollegor i vårt ”lärarrum” och LBM-handledaren till med att ta ner mina ambitioner till jorden.
I slutändan har jag alltså insett att flera av mina lektioner innehållit moment med fysisk aktivitet i form av avbrott från stillasittande. Dessa har till största del handlat om uppgifter där eleverna stigit upp och hittat grupper eller par att arbeta med. Dock planerar jag för tillfället att nästa vecka hålla en lektion där Learning by Moving används i form av en uppgift där eleverna får ta ställning till olika påståenden och i samband med detta blir tvungna att röra sig till olika delar av klassen och/eller korridoren. Tanken är också att de ska få diskutera och argumentera för sina ställningstaganden. Jag vill tillägga att jag fortsättningsvis har samma positiva attityd och vill absolut arbeta för att detta ska komma mera naturligt i framtiden.
Jenna Lundström
Idemo 