Idemo

Kycklingsoppa eller tomatsoppa? Det var frågan vi ställde oss i januari då vi (ett gäng ämneslärarstuderande) började vår djupdykning i ämnesövergripande pedagogik. Detta tema har genomsyrat stora delar av ”Vasa-våren”. Under de första veckorna fick vi ta del av mänga olika perspektiv, både praktiska och teoretiska, och utfrån dessa inledande seminarier fick vi sedan möjlighet att testa på att jobba enligt metoden i form av olika grupparbeten. I skrivande stund känns det som att vi fortfarande befinner oss mitt i en process gällande förståelsen för detta tema.

Om jag går tillbaka till mitt första blogginlägg så kan jag konstatera att mina första tankar kring denna metod var försiktigt positiva. Jag filosoferade kring möjligheten att jobba med aktörer inom och utanför skolan och skapa spännande projekt. Detta har vi fått testa på under kompetensveckan på Övningsskolan. Vi har hållit i trådarna för en temadag för åskurserna 7-9 där vi jobbat tillsammans över ämnesgränserna med ett ”Nyhetsteam” bestående av studerande från tre olika ämnen. Under dagen besökte vi även Vasabladet och fick en guidad rundtur, vilket på ett ypperligt sätt förstärkte de teman vi tog upp under resten av dagen. Det mest spännande med projektet var att se hur väl eleverna tog till sig formatet och hur bra de klarade av de utmaningar som vi hade planerat in i dagsprogrammet.

Jag upplever att det kan vara otroligt givande att jobba med ett lärarteam där man utbyter idéer och lär sig av varandra. Under våra förberedelse-sessioner framkom en mängd olika perspektiv på såväl metoder som material och kunskapsmål. En annan personlig reflektion är att det kändes tryggt att hålla lektioner tillsammans med andra intresserade och kunniga handledare. Att ha möjligheten att komplettera och stöda varandra bidrog till en gemytlig stämning under och efter dagen. Jag tror även vårt intresse för temat var något som smittade av sig till eleverna. I mitt tycke är den största fördelen med tematisk undervisning att man kan samla elever som redan har ett intresse för ett tema och tillsammans gå djupare in på ett tema än vad som annars skulle ha varit möjligt. Jag gillar tanken på att göra djupdykning i ämnesövergripande fenomen som t.ex. nyheter/media med en grupp motiverade elever och lika motiverade handledare. Det ger mervärde till båda parterna.

Till de negativa sidorna bör man dock nämna att tiden ofta kan vara en stressande faktor i ämnesövergripande undervisning, dels gällande samplaneringen och fördelning av arbetet mellan lärare, men också under utförandet av lektioner/temadagar. Utifrån vad jag har hört från Övislärare har det ibland känts motigt att jobba med ett stort ä-övergripande projekt just för att det funnits spänningar inom projektgruppen. Min åsikt är att det blir bäst om ä-övergripande projekt får växa fram naturligt och utan tvång.

Gällande hur ”de egna” läroämnena riskerar att försvinna i ämnesövergripande undervisning och debatten kycklingsoppa/tomatsoppa så upplevde jag att detta inte spelade så stor roll under själva genomförandet av vår temadag. Alla ämnen fanns klart och tydligt med, men de blandades ihop på ett naturligt sätt. Jag tror således inte att det finns någon risk för att ett mer holistiskt tillvägagångssätt gällande undervisning skulle radera ut ämnenas roll i skolan.

Min förståelse för detta tema har helt klart förbättrats under dessa månader, även om jag fortfarande uppfattar den bakomliggande teorin kring ä-övergripande undervisning som någorlunda flummig. En tanke är att det kunde fått vara ett större fokus på vetenskapliga artiklar under kursen, så att man på det viset hade kunnat knyta det vi jobbade med under kompetensveckan till den bakomliggande teorin. Å andra sidan har vi haft ett så fullspäckat program under våren så jag är tacksam för att kursen inte varit alltför teoretiskt tung.