Om man begrundar utbildningen och läroplanen faller det sig rätt naturligt att arbeta ämnesövergripande. Speciellt med tanke på att det utgör ett obligatoriskt mål för de finländska skolorna att sträva efter (Nimelä och Tirri, 2018: 120). Betydelsen av ämnesövergripande undervisning kan utöver att skapa en helhetsbild också användas som ett hjälpmedel för lärare att stärka sina egna ämnen. Exempelvis kommer troligtvis alla lärare under sin karriär bli tvungna att förklara för och övertyga skeptiska elever varför de bör lära sig ämnet i fråga. Personligen ser jag positivt på ämnesövergripande undervisning eftersom eleverna kan få en större inblick i hur komplex verkligheten är och samtidigt få en allmänbildning och verktyg att bemöta den med, d.v.s. kunna ”betrakta företeelser ur olika vetenskapsgrenars synvinkel genom att bygga upp helheter […]” (Björkgren, Gullberg och Hilli, 2014: 174).
För att ämnesövergripande pedagogik ska få fäste krävs dock ett samarbete lärare emellan. I avsikt att kunna arbeta ämnesövergripande blir man tvungen att utmana sin samarbetsförmåga ytterligare. Kanske kan man komma överens om aktuella nyheter eller teman som rör flera områden och inkludera dessa från olika håll i undervisningen? Börja smått och bygg vidare vart efter. Spontant kom jag att tänka på den rivalitet som ibland beskrivs bland olika språklärare. Engelskan är ett tryggat ämne i skolan både eftersom det är obligatoriskt men också för att vi i stor grad kommer i kontakt med språket utanför skolan. Språk som tyska och franska kan å andra sidan ha svårt att få ihop tillräckligt med elever för sina kurser. Språklärare emellan anser jag ha ett ansvar för att prata uppmuntrande om inte bara sitt eget, men också andra språk och således stötta sina kollegor.
Jenna Lundström
Idemo 