Jag är en del av lärarrum 6 där vi har en proportionerlig överrepresentation av språklärare. Men även om våra ämnen kan stå ganska långt ifrån varandra har vi för det mesta haft mycket liknande syn på ämnesövergripande arbeten.
I vår grupp är vi eniga om att det är en styrka ifall olika synvinklar kan presenteras på samma fenomen. Själv vet jag också att jag kan kritisera kurslitteratur i vissa läroämnen, men det ser jag egentligen inte som ett problem (annan åsikt: Gullberg, Björkgren, Hiili s 171). För ifall jag ger ett perspektiv och boken, eller en annan lärare, ett annat så märker eleverna att det finns olika sätt att se på saken. Däremot vet jag att det för en del högstadieelever helst inte ska finnas två sanningar, utan i många fall vill de veta hur det förenklat sett ligger till. Här anser jag att det finns en utmaning. Men ska eleverna förberedas på omvärlden så behöver de veta att det finns disparata förklaringar till fenomen.
Vårt lärarrum var också eniga om att ämnesövergripande undervisning har en del utmaningar. Det handlar dels om att samarbetande lärare kan dra olika hårt i arbetet och ifall lärarna är ihopparade med tvång kan problemet bli ännu värre. Och dels är frågan om lärarna ska få samma lön oberoende av grad av engagemang (Dessa aspekter nämnde även panelen under seminariet). En annan fråga är vem av lärarna som ska examinera eleverna och i vilken mån vitsordet sedan ska föras till de olika ämnenas slutbetyg.
Idemo 