Jag tror att det ämnesövergripande perspektivet, utifrån litteraturen jag har läst, kan innebära en möjlighet att göra oväntade och kreativa lösningar på komplexa problem. Det är av godo att man i dagens skola har börjat tänka ämnesövergripande, eftersom det förbereder elever för utmaningar som vi kommer att konfronteras med ofta i dagens globaliserade värld. Den digitaliserade kunskapsförmedlingen innebär dessutom helt nya möjligheter till ämnesövergripande pedagogik. Ett perspektiv som jag tycker att är extra väsentligt här, det är kombinationen av konstämnen, dvs. dramatik, litteratur, musik, film, konst osv., som per definition är kreativa, med mindre kreativa ämnen eller ämnen som av hävd har betraktats som mer eller mindre lämpade för mekanisk inlärning, så som historia, matematik, fysik, språk osv. Jag tror att ett ämnesövergripande perspektiv skulle kunna öppna helt nya möjligheter. Exempelvis skulle man kunna tänka sig matematisk musikdramatik, eller skriva dikter med naturvetenskaplig inriktning od. Jag tror att även oväntade ämneskombinationer kan vara av vikt, men det finns också en risk att tvinga in alltför många perspektiv i samma ram – det skulle kunna tänkas vara fruktlöst, eftersom de skulle trängas som katter i en säck. Jag tror också att ämnesövergripande undervisning mera svarar mot vad mänskan är, eftersom mänskan på många sätt inte är antingen det ena eller det andra, utan mera allt på en gång. Detta går mera hand i hand med det fostrande uppdrag som finns i skolan, och går hand i hand med att göra eleverna till självständiga och oberoende och kritiska varelser. Så tror jag. /Martin Högstrand