Ämnesövergripande pedagogik är inget nytt under studierna, utan en har flera gånger fått höra att det är viktigt för eleverna att förstå att läroämnen i skolan inte är exklusiva, utan inkluderande. Skillnaden är väl att man tidigare talade mera om tvärvetenskaplig pedagogik, medan vi nu talar om ämnesövergripande pedagogik (Björkgren & Gullberg & Hilli (2014). Under föreläsningarna under januari har det tagits fram utmaningarna, men framförallt möjligheterna. Personligen ser jag det endast som något positivt, bara man får med alla kollegor på ”tåget” och de känner att de har en ”biljett”, för att använda en metafor som vi kom på i vår grupp.
Det viktiga i ämnesövergripande undervisningen är att det medför ett mervärde, vilket det gör om eleverna förstår att flera ämnen tillsammans kan förklara större helheter och skapa oss verktyg för att lösa komplexa frågor, vilket vi diskuterade bland annat under seminariet 24.1 tillsammans med Kim-Erik Berts. Denna poäng behandlar även Gullberg och Björkgren när de skriver att för att ämnesintegreringen ska fungera, måste den utgå ifrån en definierad kunskapskontext (Gullberg & Björkgren 2008, s. 162). Att endast addera ihop ämneskunskaper ifrån olika ämnesspecifika områden är inte ämnesövergripande undervisning, även om det på inget sätt är fel att göra det i sin undervisning. Läser man även annan forskning på området, exempelvis (Graham McPhail 2018), understöds även denna tanke om att ämnesintegrering i en väl utformad kontext kan vara positivt, så länge barnens ämnesförståelse är på en tillräckligt hög nivå och de valda studieobjektet är väl formulerat.
Idemo 