“Kärt barn har många namn”: Vare sig ämnesövergripande/överskridande, multi/inter/transdisciplinär, helhetsskapande, eller hur vi nu vill kvalificera den, följer undervisningen en tendens som reflekterar ett behov av samhället att kunna behandla dagens komplexa verklighet samt att förbereda studerande inför osäkra framtider (McPhail).
Om det inte (ännu) är frågan att helt överge ämnesundervisning, beaktas dessa behov av läroplanerna för grundutbildningen och gymnasium genom att kräva att ämnesövergripande undervisning ska, i viss mån, implementeras i skolorna för att “göra det möjligt att förstå förhållandet mellan olika fenomen och på vilket sätt de är beroende av varandra.” (LP 2014) Det sägs att ämnesövergripande undervisning ökar autenticitet, motivation och djup inlärning, samt förbättrar inlärningsmiljö och förhållande eleverna och lärarna sinsemellan (McPhail).
Ämnesövergripande undervisning betyder inte att man tvingar sig hitta på långsökta länkar mellan ämne bara för sakens skull. Undervisningen riskerar bli värre än ingenting om lärarna inte har tillräckligt innehåll kunskap om teman de väljer samundervisa (Niemelä & Tirri).
För att kunna förverkliga en meningsfull ämnesövergripande undervisning och förändra skolan måste vi blivande lärare veta vad det innebär (Niemelä & Tirri) och utbildas i enlighet. I denna testkurs lär vi oss att “tänka och arbeta ämnesintegrativt” (Björkgren, Gullberg och Hilli) samt uppmuntras vi att samarbeta och att vara kreativa entreprenörer för att visa exemplet, bygga broar mellan ämnena och skapa i morgons skola. En koppling som har fått ett helt seminarium till sig själv p.g.a att den reflekterar en annan samhällelig problem är den mellan gymnastik och alla möjliga ämnen. Förvisso behöver vi implementera mer rörelse i våra lektioner för studerandenas hälsa.
Marie Hardy
Idemo 