Jag har själv vikarierat så mycket att jag har fått en slags av uppfattning hurdant det är att försöka jobba ämnesintegrerat i skolan. Den nyaste läroplanen kräver grundskolorna att ha minst en ämnesövergripande inlärningsmodul som borde pågå åtminstone en vecka. Lärarna alltså försöker hitta tid för att planera en vecka kring något visst tema och efter temaveckan får de glömma ämnesintegrering helt och hållet, om de vill. Jag tror att på det här viset genomför en stor del av skolorna sin ämnesintegrering om lärarna inte fortbildas och om de inte får mer tid för planeringen.
Enligt läroplanen (s.31) ska helhetsskapande undervisning ge elever möjlighet att förstå förhållandet mellan olika fenomen och på vilket sätt de är beroende av varandra. Då kan eleverna kombinera kunskaper och färdigheter från olika vetenskapsgrenar. Först borde ändå lärarna förstå de här förhållandena. Jag tycker att det är det viktigast. Om man har specialiserat sig bara i ett ämne så kan man inte anta att läraren har tillräckliga kunskaper för att förstå alla dimensioner av fenomenet. Det skulle hjälpa lärarna om de hade någon slags av helhetsbild om vad deras elever kommer att gå genom i andra ämnen. Då skulle det vara lättare att hitta något som man kunde kombinera med någon annan lärare och se om det passar på schemat.
På gymnasiet är eleverna så inriktade på studentskrivningar och på de ämnen som de kommer att skriva att det ska bli svårt att övertyga dem om ämnesövergripande undervisningens nyttighet. Kanske borde man gå tillbaka i tiden och ändra realprovet till den gamla versionen där det var möjligt att välja vilka frågor av alla realämnen man ville svara på. Borde man också lägga till några helt ämnesövergripande frågor där studerande kunde utnyttja sin förmåga att tänka ämnesöverskridande?
Om man tänker realistiskt så skulle jag säga att det lättaste sättet att få mer ämnesövergripande tankesätten in till undervisningen skulle vara att göra lärarna mera medvetna om alla ämnen som har någonting att göra med det fenomenet som de går genom i sin egen undervisning och läraren kunde sen hänvisa till de andra ämnen medan hon hanterar fenomenet i sin egen lektion.
Idemo 