Det finländska skolsystemet och lärarutbildningen står framför en betydande omställning när grunderna för den nationella läroplanen för första gången presenterar ämnesövergripande studiehelheter som en obligatorisk del av undervisningen. Speciellt för ämneslärare är denna nya kunskapssyn utmanande eftersom vi är vana vid tanken att endast undervisa i våra egna ämnen. (Niemelä & Tirri 2018) Under det första seminariet ombads vi att uttrycka våra tankar om ämnesövergripande undervisning med endast några ord. Ord som samlades in på tavlan återspeglade denna osäkerhet: jobbigt, svårförverkligat, utmaning och extraarbete. Ämnesövergripande studiehelheter väcker lyckligtvis även positiva känslor hos oss blivande ämneslärare. Ord som nyttigt, omväxlande, samarbete, motiverande kommunikation och effektivt lyftes fram. Lärarutbildningen spelar en stor roll i att kunna nå målen för ämnesövergripande pedagogik. I artikeln Teachers’ Knowledge of Curriculum Integration belyser Niemelä och Tirri (2018) hur lärarutbildningen kunde utvecklas för att bättre förse blivande lärare med den information, de verktyg och den vilja som behövs för att kunna skapa ämnesövergripande studiehelheter som bidrar till en mera holistisk inlärning hos eleverna. För det första behöver lärarstuderande ha kunskap om läroplanen och bli medvetna om att den ämnesvist indelade läroplanen är endast ett sätt bland många andra att förverkliga läroplanen. Vetskapen om detta är central när lärare bearbetar lokala läroplaner. Utöver den teoretiska kunskapen om läroplanen behöver ämneslärare ha kunskap om det ämnesvisa innehållet i de ämnen som de själv inte undervisar i, för att kunna planera en transdisciplinär helhet. Niemelä och Tirri (2018) föreslår att detta kunde underlättas genom att redan under studietiden ge lärarstuderande möjlighet att samarbeta i tvärvetenskapliga samarbetsprojekt. Detta seminarium ger oss en värdefull möjlighet att erhålla praktisk erfarenhet av transdisciplinärt samarbete.
Sofia Kaleva
Idemo 