Ämnesintegrativ undervisning är ingen ny ide i Finland fast vi traditionellt har indelat ämnen skilt var för sig (Björkgren, Gullberg, Hilli 2014). Enligt gymnasiets läroplan (2015) bör eleverna ha möjlighet till att bygga nytt kunnande över läroämnesgränserna. Eleverna bör utveckla sina förmågor för att kunna söka kunskap på ett bredare plan och de ska till exempel lära sig att använda olika språk på ett mångsidigt sätt i samband med ämnesövergripande undervisning. I ämnesövergripande undervisning skapas helheter som i läroplanen kallas för temaområden. Dessa temaområden behandlar bland annat aktuella samhällsfrågor så som miljöproblem. Enligt läroplanen för grundläggande undervisning (2014) ska undervisningen i viss mån vara ämnesövergripande så att eleverna lär sig att se helheten i olika ämnen. Ämnesövergripande undervisningen har som mål att ge elever insikter i den tid vi lever idag och den ska även skapa grund för livslångt lärande.
Under första tillfället (10.1) introducerades det ämnesövergripande perspektivet och sedan fick vi ämneslärarstuderanden i mindre grupper bolla ideer kring ett valfritt tema om hur vi skulle inkludera allas ämnen i temat. Under andra föreläsningar har vi bland annat diskuterat om att ämnesövergripande undervisning kräver samplanering mellan lärare och för att fungera bör alla lärare delta aktivt i att skapa ämnesövergripande lektioner. Andra utmaningar kan till exempel vara på vilket sätt man får språkundervisningen med så att det är meningsfullt för eleverna och att de kan relatera det till sin vardag.
Enligt min åsikt känns tanken om ämnesövergripande undervisning som en fördelaktig resurs för elever, men det kräver starkt samarbete och vettig planering mellan lärarna.
Anna Hautamäki
Idemo 