Sebastian Orre
Ämnesövergripande undervisning var ingenting nytt för mig, detta kan bero på att mina ämnen är religion och historia. Dessa två smälter ihop till en saklig soppa utan att man måste anstränga sig med en potatispress för att få det till något aptitligt. Det här var mina allmänna tankar kring ämnesövergripande undervisning när vi drog igång med denna del av kursen. Efter de fyra seminarierna har mina tankar kring temat blivit mera fokuserade på hur man egentligen ska gå tillväga: är det genom temadagar/veckor eller ska man göra det genom en hel kurs?
Seminarierna besvarade på min fråga genom att säga att det är temadagar och temaveckor som gäller. Det här stöds även av litteraturen som vi hade tillgång till, McPhail (2018) pekar på att kurserna som han studerade inte fungerade så bra som hoppats, Björkgren & Gullberg & Hilli (2018) menar också att det fungerar bäst om det görs genom projekt t.ex. projekt om förintelsen.
Temadagar och projektveckor ser ut att vara den bästa vägen att gå när man ska ha ämnesövergripande undervisning inom en skola. Det här eftersom det ger eleverna själv en chans att välja vad det är de själva vill lära sig. Genom detta system ger det även lärarna god tid att planera hur och vad som ska undervisas för att det ska smälta ihop med de andra ämnena utan att man behöver ta till potatispressen.
Ämnesövergripande undervisning är något som har precis blivit uppvärmt i smidesverkstaden och har nu börjat läggas på städet för att formas. Jag ser väldigt framemot utmaningen att undervisa ämnesövergripande, men något jag inte ser framemot är att vara del av de misslyckande försöken till att få det att fungera.
Sebastian Orre
Idemo 