Mot en mer ämnesövergripande undervisning
Ämnesövergripande undervisning innebär att undervisningen är kontextbaserad och ger eleven möjlighet att se komplexa problem utifrån olika synvinklar och att se sammanhang mellan olika ämnen. Enligt McPhail (2018) leder ämnesövergripande undervisning till en mer autentisk inlärning, som också ökar elevens motivation och ger en mer fördjupad insikt i inlärningen. Eleverna förstår bättre varför de ska lära sig olika saker och ser relevansen med inlärningen. Kontextbaserad inlärning leder också till att hjärnan skapar mönster mellan olika inlärningshelheter. Ämnesövergripande undervisning ses också som ett sätt att “boosta” de mindre populära ämnena. McPhail (2018) ger också kritik mot den ämnesövergripande undervisningen. Det saknas bland annat klara kriterier för bedömning av sådan undervisning, samt kan det resultera i luckor i specifik kunskap och förståelse.
Jag tycker att ämnesövergripande undervisning redan på ett sätt skedde när jag själv gick i gymnasiet. Ofta behandlades samma teman samtidigt i olika kurser, men olika ämnen tog upp olika synvinklar gällande temat. Till exempel kunde vi läsa om konst både i historia, finska och modersmål. Jag tänkte ofta att lärarna nog säkert hade planerat det så. Kursens teman har överlag varit intressanta och jag tycker också att det är viktigt som lärare att fundera på vilken helhet stoffet man lär ut hör till. Jag tror också att det främjar elevernas inlärning att kunna koppla olika ämnen ihop med varann, vilket också tagits upp under seminarierna. Vi diskuterade också i vårt lärarrum att många ämneslärarstuderande också läser många olika ämnen på universitetet. Speciellt språkstudier behandlar språket ur många olika synvinklar, till exempel ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv, inte enbart strukturer och språkriktighet.
Johanna Wide, finska språket
Idemo 