Skola i rörelse uppmuntrade mig till att tänka lite utanför lådan då jag planerade lektioner under modul 1. Ifall man inte låser sig i föreställningen att man ska få alla att höja pulsen och andas tungt för att det skall räknas som ett rörligt moment, så öppnar sig flera dörrar till intressanta möjligheter. Bara det att man får alla att resa sig upp kan väcka mången halvslumrande elev ifall det infaller en bit in på lektionen. Om man dessutom lyckas komma på en aktivitet som är relevant till den pågående undervisningen har man vaskat fram ett guldkorn. Det är så klart lättare sagt än gjort, och antalet guldkorn jag har frammanat under denna första modul kan jag räkna på fingrarna: närmare bestämt 3 stycken.
Till den första lektionen i en sekvens där binom behandlades beslöt jag mig för att vända upp och ner på ordningen i klassrummet och använda borden som mätredskap. Målet med övningen var att mäta klassrummets area och restriktionen var att man inte fick någon form av måttband eller linjal. Bordens okända längd blev en variabel i uttrycket för arean, och resultatet var ett konkretiserande exempel.
I gymnasiet är schemat fullspäckat och tiden knapp, så i brist på möjligheter i klassrummet under ekonomisk matematik gav jag i stället en hemläxa som gick ut på att samla in lite data om priser i någon lokal affär. Butiksbesök är något jag gladeligen hade gjort tillsammans med hela klassen om det fanns tid för sådana äventyr under skoltid, men en annorlunda matematikläxa skadar inte heller. Att diskutera indexserier där alla har varit med om att samla data kändes mycket mera givande än datat ifrån statistikcentralen, och kanske några fick 10 minuter mera gående den dagen.
Inför en sekvens där det är meningen att blanda in lite programmering i matematiken planerade jag ett moment där eleverna tar rollen som datorer och variabler, dvs exekverar kod som är skriven för en dator. För att integrera lite rörelse fick däremot ”variablerna” stå på olika ställen i klassen, vilket tvingade ”datorn” att gå runt och utbyta information med ”variablerna”. Även om allting inte gick exakt som jag förväntade mig, och inte ”variablerna” på sidan fick väldigt mycket att göra, så blev genom förandet ett slags ”proof of concept”. Med lite justeringar av gruppstorlek och varianten av kod man exekverar kan denna övning återanvändas med höga förväntningar och ännu mera rörlighet. Endast fantasin sätter gränserna.
/Emil Borg
Idemo 