Om man begrundar utbildningen och läroplanen faller det sig rätt naturligt att arbeta ämnesövergripande. Speciellt med tanke på att det utgör ett obligatoriskt mål för de finländska skolorna att sträva efter (Nimelä och Tirri, 2018: 120). Betydelsen av ämnesövergripande undervisning kan utöver att skapa en helhetsbild också användas som ett hjälpmedel för lärare att stärka sina egna ämnen. Exempelvis kommer troligtvis alla lärare under sin karriär bli tvungna att förklara för och övertyga skeptiska elever varför de bör lära sig ämnet i fråga. Personligen ser jag positivt på ämnesövergripande undervisning eftersom eleverna kan få en större inblick i hur komplex verkligheten är och samtidigt få en allmänbildning och verktyg att bemöta den med, d.v.s. kunna ”betrakta företeelser ur olika vetenskapsgrenars synvinkel genom att bygga upp helheter […]” (Björkgren, Gullberg och Hilli, 2014: 174).

För att ämnesövergripande pedagogik ska få fäste krävs dock ett samarbete lärare emellan. I avsikt att kunna arbeta ämnesövergripande blir man tvungen att utmana sin samarbetsförmåga ytterligare. Kanske kan man komma överens om aktuella nyheter eller teman som rör flera områden och inkludera dessa från olika håll i undervisningen? Börja smått och bygg vidare vart efter. Spontant kom jag att tänka på den rivalitet som ibland beskrivs bland olika språklärare. Engelskan är ett tryggat ämne i skolan både eftersom det är obligatoriskt men också för att vi i stor grad kommer i kontakt med språket utanför skolan. Språk som tyska och franska kan å andra sidan ha svårt att få ihop tillräckligt med elever för sina kurser. Språklärare emellan anser jag ha ett ansvar för att prata uppmuntrande om inte bara sitt eget, men också andra språk och således stötta sina kollegor.

Jenna Lundström

Under det första seminarietillfället presenterade föreläsaren Berit Kurtén en ypperlig metafor för ämnesövergripande undervisning: istället för att enbart erbjuda elever en kycklingsoppa, var alla läroämnen är urskiljbara och skilda delar, bör vi som ämneslärare även erbjuda dem en tomatsoppa, där läroämnena är förenade i en oskiljbar helhet. Genom ämnesövergripande undervisning är läroämnena således inte längre fragmenterade, utan det sker en transdisciplinär integrering (Kurtén 2019), som är mer verklighetsförankrad än den traditionella, fragmenterade undervisningen.

Vikten av ämnesövergripande undervisning betonas även i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2014, 19): förutom kompetens inom olika läroämnen, ska man sträva till en ämnesöverskridande kompetens, vilket bidrar bl.a. till skapandet av en grund för livslångt lärande. Under de gångna seminarietillfällena har det även diskuterats att ämnesövergripande undervisning behövs i dagens läge, för att det leder till ökad förståelse av realistiska företeelser i verkligheten.

Förverkligandet av ämnesövergripande undervisning har dock sina utmaningar, vilket även har diskuterats under de gångna seminarietillfällena och speciellt under det fjärde seminarietillfället. Tankar om att ämnesövergripande undervisning kan vara svårt att förverkliga, tidskrävande, att det är svårt att engagera äldre lärare till att delta i ämnesövergripande projekt samt att det är svårt integrera språkundervisningen på ett meningsfullt sätt, har lyfts upp. Även Niemelä och Tirri (2018, 119-120) noterar utmaningen som ämnesövergripande undervisningen medför, speciellt då det gäller ämneslärare som är specialiserade på ett/några läroämnen och nu förväntas skapa nya, integrerade möjligheter till lärande. Dessutom kan gymnasielärarna eventuellt ha svårt att se meningsfullheten med ämnesövergripande undervisning, eftersom studentproven tillsvidare är ämnesvisa. Niemelä och Tirri (2018, 126) betonar dock att den finska lärarutbildningen har en avgörande roll i utvecklingen av lärarnas integrativa, pedagogiska kunskap, d.v.s. att bygga broar mellan olika läroämnen.

Vi, blivande ämneslärare, har nu fått en inblick i ämnesövergripande undervisning och ser dess enorma potential, men även vilka utmaningar som medföljer. Vi har lärt oss att nyckeln till ämnesövergripande undervisning är samarbete – något som vi kommer ha i åtanke då vi beger oss ut på fältet som utbildade ämneslärare.

Zara Wessberg

Ämnesövergripande pedagogik är ett koncept som bör implementeras av lärare på alla nivåer och inom alla ämnesområden. Detta är inte bara för att läroplanen för den grundläggande utbildningen (2014) och gymnasiets läroplan (2015) fordrar det, utan också för att det är viktigt för att främja utbildningen ur ett bredare perspektiv. Det som är speciellt viktigt att komma ihåg angående detta är att ämnesundervisningen inte skall begränsas enbart till läroämnets egna barriärer. Undervisningen måste ske med hänsyn till de verktyg som elever behöver för att få ett tillfredsställande språng till ett givande liv.

Ämnesövergripande undervisning har få nackdelar och många fördelar. I t.ex. engelskalektioner finns det möjligheter att tillämpa motiv ur andra ämnen och teman som historia, litteraturstudier, natur och miljö, musik samt mycket mera. En stor del av grundläggande terminologi och viktiga händelser inom dessa områden baserar sig på engelsktalande kultur och är oerhört lämpade för ett ämnesövergripande syfte. Som framtida lärare i engelska ser jag massor av möjligheter för varierande undervisning som sträcker sig vidare till många andra ämnesområden men som ändå håller sina grunder i användning/tillämpning av det engelska språket.

Eftersom ämnesövergripande pedagogik baserar sig på utsträckning av undervisningen och perspektiv på utbildning som helhet, och inte som en ämnesmässig uppdelning, finns det möjligheter att individualisera och anpassa undervisningen för att motivera en större andel av eleverna (Andersson & Svensson 2012: 35). Konceptet torde ge större möjligheter att induktivt bearbeta flera ämnen på ett kollaborativt sätt.

Robin Kullberg

Referenser:

Andersson, Therese & Svensson, Sara (2012). Ämnesövergripande undervisning: En studie om fem lärares syn på ämnesövergripande undervisning i årskurs 4-6. HKR: Sektionen för lärande och miljö

Utbildningsstyrelsen (2015). Grunderna för gymnasiets läroplan 2015. 

Utbildningsstyrelsen (2014). Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014.

Enligt Grunderna för gymnasiets läroplan (2015, 34-40) ska den studerande, bland annat, erhålla nya kunskaper och erfarenheter över läroämnesgränserna. I Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2014, 19) står det också att utöver kunskap inom olika ämnen ska man även sträva till en ämnesövergripande kompetens. Läroplanen presenterar mål och innehåll som förenar olika ämnen, men för att dessa mål ska uppnås krävs det ett systematiskt samarbete och en utvärdering av hur målen ska förverkligas.

Under första seminariet, via AnswerGarden, kom vi blivande ämneslärare tillsammans fram till att ämnesövergripande undervisning är nyttigt, omväxlande, effektivt och kräver samarbete. Däremot fanns det också andra tankar om ämnet, t.ex. att det är en utmaning, jobbigt och till och med svårt förverkligat. Niemelä och Tilli (2018, 119-120) är delvis av samma åsikt, att inkluderingen av ämnesövergripande undervisning är krävande, speciellt för ämneslärare som är experter på att undervisa ett eller två ämnen och nu förväntas uppfylla de nya målen. Personligen tror jag inte att ämnesövergripande undervisning är svårt förverkligat, men det krävs ett gott samarbete.

Första och andra seminariet i ‘Ämnesövergripande pedagogik’ presenterade ett flertal konkreta exempel på hur man integrerar olika ämnen i undervisningen, t.ex. parallell undervisning kring ett ämne som klimatförändring, sett från olika ämnesperspektiv (samhällslära, kemi, geografi osv.). Företagsamhetens pedagogik och specifika temadagar eller studiebesök är även en möjlighet för ämnesövergripande undervisning, där flera ämnen tillsammans arbetar med ett övergripande tema, t.ex. politisk konsumtion. I detta fall är det viktigt att eleverna får välja det övergripande temat. Utgående från detta, skriver Niemelä och Tilli (2018, 127) att lärare måste ha en bra förståelse av det valda temat och att de även pedagogiskt måste kunna undervisa valt tema, vilket kan bli en utmaning.

Under tredje seminariet, diskuterade vi funktionell inlärning i olika ämnen. Här kunde olika ämnen samarbeta genom en fysisk aktivitet, t.ex. en utomhusdag. Seminarium 4 presenterade, bland annat, kompetensveckans olika teman. Här lärde vi oss att det är komplicerat att hitta ett gemensamt tema bland olika ämneslärare, men att man åtminstone kan föreslå ca. 9 stycken teman som eleverna själva väljer. Sammanfattningsvis, under seminarium 4, kom vi fram till att komplexa problem sällan går att lösa från ett perspektiv, utan det kräver samarbete och kommunikation samt flera olika perspektiv, det vill säga ett ämnesövergripande arbete.

Henry Högström

Källor:

Niemelä, Mikko & Tirri, Kirsi (2018). Teachers’ Knowledge of Curriculum Integration: A Current Challenge for Finnish Subject Teachers. 

Utbildningsstyrelsen (2014). Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014.

Utbildningsstyrelsen (2015). Grunderna för gymnasiets läroplan 2015.