Fysiska aktiviteter är inte endast centrala när det gäller barns eller ungdomars grundmotoriska utveckling, men även ett ypperligt verktyg för inlärningen. Dagens samhälle präglas av digitalisering och studier har visat att skärmtiden styr mångas vardag. Den ständiga uppkopplingen till sociala nätverk på webben orsakar inte bara stress, utan har även skapat en klar polarisering av elever som är fysiskt aktiva och fysiskt passiva. Påståendet att ungefär 50% av ungdomars stillasittande sker i skolan tyder på att skolan har ett viktigt uppdrag i att introducera fysiska aktiviteter under skoldagen.

I mina egna lektioner har de fysiska momenten varit väldigt naturligt inbakade i timplanen; det kan ha handlat om att skapa nya grupper inom klassen eller låta eleverna själva välja var de vill jobba med uppgifter (t.ex. utanför klassrummet). Dessa moment har skapat en naturlig paus i lektionen där man har möjlighet att sträcka på bena. När det gäller att koppla ihop fysisk aktivitet med lektionsstoffet har jag bl.a. under en timme som behandlade skol- och utbildningsord haft elever att gå runt i klassrummet och placera lappar med engelskspråkiga ord på föremål som förekommer i klassrummet. På detta vis har jag även kunna utnyttja det fysiska klassrummet i inlärningen och introducera ordlistan på ett induktivt sätt.

Jasmin Vallenius

Tillsammans med en annan ämneslärarstuderande integrerade jag fysisk aktivitet under en lektion i RUP (svenska som andra språk i gymnasiet). Vi valde att ha ett aktivt delmoment som inledning/ingång till lektionen innan lunch och ett avslutande aktivt delmoment som avslutning på lektionen. För att introducera lektionens tema (syn på livet: optimist/pessimist) gjorde vi en muntlig och fysisk övning i korridoren, eftersom klassrummet hade begränsat utrymme att röra sig på. Vi valde ut tre påståenden och bad studerandena ställa sig i en ände om de skulle reagera som en optimist i den situationen, i motsatt ände om de skulle reagera som en pessimist och i mitten om de ställer sig neutrala till situationen/påståendet. Vi bad dem sedan att motivera sina val på svenska. Det var ett effektivt sätt att höja energinivån och skapa en avslappnad stämning.

Vi hade inte räknat med att det skulle vara så mycket rörelse i korridoren som det var, men det visade sig vara positivt eftersom det gjorde att studerandena faktiskt fick möjlighet att prata svenska i en svensktalande miljö bland personer med svenska som modersmål. Risken finns att användningen av svenska stannar i klassrummet och därför är det motiverat att ibland ta hjälp av omgivningen i undervisningen. Syftet med övningen var att integrera fysisk aktivitet men den fungerade även som en gruppstärkande aktivitet, en kommunikativ övning på svenska och ett sätt att bryta isen. Medan vi befann oss i korridoren passade vi även på att göra en fysiskt aktiv parindelning för att lära oss deras namn. Studerandena fick ställa sig på ett led i bokstavsordning för att sedan delas in i par.

Som avslutning på lektionen repeterade vi svenska verb som studerandena behöver lära sig utantill genom att ha en tävling. Studerandena delades in i två grupper, en framme och en bak i klassrummet. I mitten placerade vi lappar med svenska verb i infinitiv. Studerandena stod runt ett bord och skulle i tur och ordning (medsols) springa och hämta en lapp, samma elev böjde sedan verbet i alla tempusformer i en tabell och skrev den finska översättningen med hjälp av de andra i gruppen. När verbet var rätt böjt fick nästa springa och hämta en lapp. Vi tog tid och den grupp som hade flest lappar vann. Tävlingen var uppskattad och visade sig vara ett roligt sätt att öva på verbböjning och fungerade bra som samarbetsuppgift. Studerandena lärde sig med hjälp av varandra.

Jag har även försökt integrera fysisk aktivit i andra pass, främst genom dramaövningar men också med hjälp av gruppindelningar och genom att be studerandena stiga upp och själva hämta texter och material framme i klassrummet. Min upplevelse är att fysisk aktivitet berikar undervisningen om aktiviteterna på ett motiverat sätt integreras och att både stämningen i klassrumet och studerandenas aktivitet påverkas positivt.

Johanna Kronqvist

Jag bestämde mig att integrera fysisk aktivitet i en tysklektion som jag höll för den första årskursen i gymnasiet. För gymnasister kunde eller ville jag inte hålla någon pausgymnastik eller lek, någonting som kunde vara för barnsligt enligt dem. Därför tänkte jag att det vore bra om de bara skulle få stå upp, lämna bänken för en stund och röra sig på så sätt. Jag höll en ”aktiv övning” i sammanhanget av min presentation. Det handlade om min första lektion med den där gruppen och därför ville jag berätta någonting om mig för eleverna med hjälp av en Powerpoint-presentation. I slutet av presentationen hade jag skrivit många saker om mig (t.ex. jag tycker om tyska språket, jag älskar natur osv.) som jag visade en åt gången. Om saken stämde också med eleverna måste de stiga upp. De lärde känna mig, fick röra sig lite och samtidigt fick jag veta någonting om dem och kommunicera lite.

Tidigare hade jag fått ett ide om en bingo-övning med som man kunde träna ord och röra sig lite, och den genomförde jag under den nästa lektion. Tanken med övningen var att eleverna kunde bekanta sig med ord som sammanhängde med den nästa texten som fanns i läroboken. Det vore bra att orden skulle komma fram i en annan kontext och det vore kanske lite lättare att behandla den själva texten efter ordinlärning. På pappret fanns det 25 frågor och eleverna måste gå runt i rummet och ställa frågor till varandra tills de hade fått 5 ”jo”-svar i rad och kunde ropa ”bingo”.

För mig själv är det ofta lite ansträngande att sitta längre och det är bra och nyttigt att ha lite rörelse i undervisningen. Som lärare – när man själv får stå och röra sig – är det ganska lätt att glömma hur det är med eleverna som sitter nästan hela lektionen, 75 minuter, och har suttit kanske tre lektioner före det. För dem kan en möjlighet att röra sig vara välkommen. Oftast avviker övningar med fysisk aktivitet kanske lite från de ”normala” övningarna. De kan vara kreativare och redan därför uppiggande. Jag märker ändå att det är lätt att göra och undervisa som man är van vid – och eleverna sitter som de har alltid gjort. Men t.ex. de ovan nämnda övningarna fungerade helt bra med gymnasister och var inte så svårt att genomföra. Kanske kan sådana övningar bli vanor också. Man kan börja förändringen med små steg.

-Ida-Lotta Rinta-Marttila