Mot en mer ämnesövergripande undervisning

Ämnesövergripande undervisning innebär att undervisningen är kontextbaserad och ger eleven möjlighet att se komplexa problem utifrån olika synvinklar och att se sammanhang mellan olika ämnen. Enligt McPhail (2018) leder ämnesövergripande undervisning till en mer autentisk inlärning, som också ökar elevens motivation och ger en mer fördjupad insikt i inlärningen. Eleverna förstår bättre varför de ska lära sig olika saker och ser relevansen med inlärningen. Kontextbaserad inlärning leder också till att hjärnan skapar mönster mellan olika inlärningshelheter. Ämnesövergripande undervisning ses också som ett sätt att “boosta” de mindre populära ämnena. McPhail (2018) ger också kritik mot den ämnesövergripande undervisningen. Det saknas bland annat klara kriterier för bedömning av sådan undervisning, samt kan det resultera i luckor i specifik kunskap och förståelse.

Jag tycker att ämnesövergripande undervisning redan på ett sätt skedde när jag själv gick i gymnasiet. Ofta behandlades samma teman samtidigt i olika kurser, men olika ämnen tog upp olika synvinklar gällande temat. Till exempel kunde vi läsa om konst både i historia, finska och modersmål. Jag tänkte ofta att lärarna nog säkert hade planerat det så. Kursens teman har överlag varit intressanta och jag tycker också att det är viktigt som lärare att fundera på vilken helhet stoffet man lär ut hör till. Jag tror också att det främjar elevernas inlärning att kunna koppla olika ämnen ihop med varann, vilket också tagits upp under seminarierna. Vi diskuterade också i vårt lärarrum att många ämneslärarstuderande också läser många olika ämnen på universitetet. Speciellt språkstudier behandlar språket ur många olika synvinklar, till exempel ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv, inte enbart strukturer och språkriktighet.

Johanna Wide, finska språket

I kursen ämnesövergripande pedagogik fick vi fylla på vårt kunskapsförråd gällande helhetsskapande undervisning och ämnesintegrering. I kursinnehållet presenterades både positiva och negativa sidor av ämnesintegrering. Åsikterna och erfarenheterna berättades av både lärare och forskare.
Vid en ämnesintegrering är det viktigt att innehållet når ut till eleverna på ett lätt och inte påtvingat sätt. Konstellationen av det ämnesövergripande temat bör vara noga genomtänkt och passa bra in i studierna. Genom att ta del av lokala förmågor och företag breddar man projektet ytterligare och ger eleverna en praktisk och vardaglig uppfattning av ett ämnesövergripande projekt. Ett projekt som engagerar eleverna ger dem något de kommer att minnas länge, det ger dem kunskap för livet.
För att ett projekt skall kunna startas krävs det ihärdiga lärare som brinner för helhetsskapande undervisning. I början är det kanske bäst att satsa på ett mindre projekt eller tema för att vänja både eleverna och lärarna. Att ha en lärarkollega som man kommer bra överens med och kan bolla nya idéer med är en bra utgångspunkt för att starta ett projekt. Det är mycket som berör en helhetsskapande undervisning på en skola, bland annat tid, ekonomi, utrymme och resurser är några saker som ingår i arbetsprocessen.

Inom mitt eget ämne, huslig ekonomi, kan man integrera alla ämnen, det innehåller även alla kompetensområden. Ämnet drar direkta paralleller till vardagen och hemmet vilket ”ökar kunskapen om förhållandet mellan orsak och verkan och fördjupar lärandet.”  

Källor:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:736179/FULLTEXT01.pdf
https://www.oph.fi/download/166434_grunderna_for_laroplanen_verkkojulkaisu.pdf

Under det senaste årtiondet har vi bombarderats av komplexa och svårlösliga utmaningar. Klimatförändring. Fakenews. Ojämlikhet. Utmaningarna är både tvärvetenskapliga och världsomfattande till sin natur. Vilket betyder att vi behöver en bred allmänbildning och en förståelse för helheter för att kunna begripa och hantera utmaningarna.

Läroplanen för gymnasiet betonar i sina målsättningar att studerande ska erbjudas möjligheten att utvecklas till bildade samhällsmedlemmar med kunskaper och färdigheter som förutsätts i en föränderlig värld. Kunskaperna och färdigheterna framhåller vikten av en bred allmänbildning och förståelse för helheter samt uppmuntrar till etiskt ansvarsfull och aktiv medverkan på lokal, nationell och internationell nivå. (LP 2015).

Inom ramarna för regeringens spetsprojekt IDEMO har vi ämneslärare nu deltagit i fyra ämnesövergripande seminarier. Målsättningen med seminarierna är att ge oss ämnesövergripande verktyg och förhållningsmönster för att utveckla helhetsskapande, ämnesintegrerade kunskaper och färdigheter. 

Björkgren, Gullberg och Hill skriver i Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning att ämneslärarutbildningen har en viktig funktion i att utmana det indoktrinerade ämnestänkandet hos ämneslärarna. Vi måste alltså bli bättre på att samarbeta över ämnesgränserna, förhålla oss reflektivt till vårt egna ämne och samhälle samt erbjuda våra studeranden nya ämnesövergripande verktyg och förhållningsmönster för att de bättre skall kunna tackla samtida och framtida utmaningar. Ämnesövergripande utmaningar behöver ämnesövergripande lösningar.

Elias Harkkila

Enligt läroplanen (2015) ska utbildningen inkludera någon form av ämnesövergripande, helhetsskapande moment som en form av allmänbildning och som grund för ett livslångt lärande. Detta skall ske minst en gång per år och utgående från vad som visats under kursens föreläsningar så verkar det ske i form av någon form av större projektarbete eller temavecka. Niemelä & Tirri (2018) noterar att det utgör en utmaning för ämneslärare, som ofta är vana med att undervisa ett eller två ämnen men som nu måste samarbeta för att skapa en övergripande helhet. En fråga jag kom att tänka på är hur man som ämneslärare kan skapa någon form av ämnesövergripande undervisning även utanför vad som ser ut att vara Den Årliga Övergripande Veckan™ – kanske vissa redan gör det; det kan vara något att försöka lägga märke till när man börjar med sin auskultering. Själv har jag engelska och historia som ämnen, så där kan man antagligen vara lite ämnesövergripande när som helst; vissa av kapitlen i läroböckerna har ju redan ett historiskt tema och är således redan övergripande, men man kan ju hitta på lite vad som helst, till exempel äldre former av språket och tillhörande litteratur, eller kreolspråk som ju existerar av specifika historiska orsaker. Sannolikt lär det vara en bra idé att som det nämndes under en föreläsning försöka samarbeta med en lärarkollega för att på så sätt kunna göra undervisningen övergripande i någon mån för bådas lektioner. Då gäller det ju också att lyckas hitta någon annan engagerad lärare vars undervisningsämne går att kombinera med ens eget.

Simon Sigfrids

Ämnesövergripande pedagogik är inget nytt under studierna, utan en har flera gånger fått höra att det är viktigt för eleverna att förstå att läroämnen i skolan inte är exklusiva, utan inkluderande. Skillnaden är väl att man tidigare talade mera om tvärvetenskaplig pedagogik, medan vi nu talar om ämnesövergripande pedagogik (Björkgren & Gullberg & Hilli (2014). Under föreläsningarna under januari har det tagits fram utmaningarna, men framförallt möjligheterna. Personligen ser jag det endast som något positivt, bara man får med alla kollegor på ”tåget” och de känner att de har en ”biljett”, för att använda en metafor som vi kom på i vår grupp.

Det viktiga i ämnesövergripande undervisningen är att det medför ett mervärde, vilket det gör om eleverna förstår att flera ämnen tillsammans kan förklara större helheter och skapa oss verktyg för att lösa komplexa frågor, vilket vi diskuterade bland annat under seminariet 24.1 tillsammans med Kim-Erik Berts. Denna poäng behandlar även Gullberg och Björkgren när de skriver att för att ämnesintegreringen ska fungera, måste den utgå ifrån en definierad kunskapskontext (Gullberg & Björkgren 2008, s. 162). Att endast addera ihop ämneskunskaper ifrån olika ämnesspecifika områden är inte ämnesövergripande undervisning, även om det på inget sätt är fel att göra det i sin undervisning.  Läser man även annan forskning på området, exempelvis (Graham McPhail 2018), understöds även denna tanke om att ämnesintegrering i en väl utformad kontext kan vara positivt, så länge barnens ämnesförståelse är på en tillräckligt hög nivå och de valda studieobjektet är väl formulerat.