Snart är januari slut och första praktiken börjar. Seminarier har varit intressant och jag har fått en massa nya synvinkel att tänka på. Curriculum Integration var en viktig sak i läroplan och jag kommer ihåg om en sak som Shulman (1987) skriver om vad separerar en lärare från en expert: en lärare vet hur ska man undervisar och del information så att eleverna förstår det. Ja, jag håller med så måste vi också  studera om t.ex. pedagogik och didaktik ytterligare till våra undervisningsämne. Om det är inte kallas en expert så vet ja inte vem är.

Med ämnesövergripande läroplan  finns det många möjligheter som har ju finns i undervisning i Finland för många år och fungerat bra men det finns några små utmaningar också. Om jag tänker om mitt arbete i en finskspråkig skola, var finns bara två lite datasal som var nästan alltid reserverat för matematikundervisning, är det svårt att uppfylla syfte att skriva en Word dokument eller gör en PowerPoint presentation I alla ämnet, med flest av grupper, som läroplan förutsätter (TVA). I alla fall utveckling av undervisning är alltid viktig för att hänga med med ny teknologin och miljön i tänke. I dessa situationer måste man arbeta med kollegor och gör en plan hur ska vi fylla syftet för alla eleverna.

Teknologin har tyvärr sina utmaningar med mer och mer eleverna som har blivit mera passiv efter den här smartphone fenomen vi lever i. Learning by moving är nu ännu mera viktigare än före och det har gett mig en hel del av ideer som jag vill absolut genomföra i min undervisning.

Diskussionen kring hur ämnesövergripande pedagogiken integreras in i skolväsendet är någonting som känns som en klar utveckling i lärandesyftet. Idén om ämnesövergripande undervisning är givetvis inte någonting nytt men har blivit ett ämne som har tagits mera fram i den nya läroplanen (2014) att integrera det in i utbildningen. Detta för mig känns som en självklarhet. Livet utanför skolan handlar inte heller på att använda sig av bara en skicklighet för att lösa ett problem, utan kunskapen från många ämnen i samarbete är vad som kommer att lösa problemet som du möjligen har i vardagen. Det betyder ju inte att allting är enkelt att inkorporera det i undervisningen.

Som Niemelä och Tirri (2018) påpekar kan det vara svårt för högstadieskola lärare att börja integrera ämnesövergripande undervisning när det är vana med att bara undervisa en eller två ämnen. Här tycker jag och som nämndes i det fjärde seminariet vi hade om ämnet är att hitta en kollega med liknande tankar som du sedan kan arbeta med för att skapa ditt övergripande material. Det handlar inte om att det första som du gör är att ta med alla lärare som du kan, utan istället jobba sig vidare med en kollega som är intresserad och att försöka integrera olika ämnen och lärare i undervisningen desto vanare och bekvämare det känns. Alla behöver inte ha alla svar, men om gruppen som arbetar med ämnesövergripande lärande har den gemensamma kunskapen som behövs är du redan på bra väg.

Självklart i dagsläget är det kanske inte möjligt att alltid arbeta i ett ämnesövergripande syfte, men möjligheten finns där att skapa ett system att det blir en självklarhet att arbeta på det viset. Det handlar om att öppna vyerna åt lärarna att just ditt ämne inte är det ända och att våga öppna dörren till kollaboration över gränserna. Som blivande huslig ekonomi lärare känns det här med ämnesövergripande pedagogiken som en självklarhet som diskuteras ofta och borde användas till sitt fulla potential.

Ronny Wikström

Jag förhöll mig väldigt positivt till ämnesövergripande undervisning när jag hörde om det första gången. Jag tycker det är ett logiskt svar på frågan som ofta (åtminstone under min skolgång) hördes i klassrummet; ”Varför måste vi lära oss det här? Jag kommer aldrig att behöva kunna detta utanför skolan”.

Forskare och pedagoger är medvetna om att den ämnesövergripande undervisningen kan leda till problem eller tidsbrist för ämnesläraren (se t.ex. Niemelä och Tirri, 2018), men det är inte en orsak för att detta tillvägagångssätt ska förkastas. Man måste bara jobba vidare med att utveckla och förbättra den ämnesövergripande pedagogiken så att planeringen, samarbetet och lärandet går så smidigt som möjligt. Något som jag dock anser vara viktigt är att detta inte blir framtvingat. Den ämnesövergripande undervisningen har knappast någon större effekt när den endast är med ”för sakens skull” – det måste finnas en tanke eller mening bakom beslutet att behandla ett tema eller något specifikt stoff ämnesövergripande.

En annan utmaning uppstår i och med att ämnesövergripande undervisning egentligen inte varit en del av min egen skolgång (bortsett från t.ex. vissa temadagar och miljö- och naturkunskap i lågstadiet). Jag kan inte gå tillbaka och reflektera över vilken typ av ämnesintegrerad undervisning jag tyckte om, vad som fungerade, och vad som var mindre lyckat. Jag hoppas det är här dessa seminarier kommer in. Min ståndpunkt har inte ändrats – jag förhåller mig fortfarande positivt till ämnesövergripande pedagogik. Jag tror dock att jag börjar få mera kunskap om hur man kan göra detta i praktiken och vilka utmaningar som kan uppstå i samband med detta.

Alexander Lindgren

Sebastian Orre

Ämnesövergripande undervisning var ingenting nytt för mig, detta kan bero på att mina ämnen är religion och historia. Dessa två smälter ihop till en saklig soppa utan att man måste anstränga sig med en potatispress för att få det till något aptitligt. Det här var mina allmänna tankar kring ämnesövergripande undervisning när vi drog igång med denna del av kursen. Efter de fyra seminarierna har mina tankar kring temat blivit mera fokuserade på hur man egentligen ska gå tillväga: är det genom temadagar/veckor eller ska man göra det genom en hel kurs?

Seminarierna besvarade på min fråga genom att säga att det är temadagar och temaveckor som gäller. Det här stöds även av litteraturen som vi hade tillgång till, McPhail (2018) pekar på att kurserna som han studerade inte fungerade så bra som hoppats, Björkgren & Gullberg & Hilli (2018) menar också att det fungerar bäst om det görs genom projekt t.ex. projekt om förintelsen.

Temadagar och projektveckor ser ut att vara den bästa vägen att gå när man ska ha ämnesövergripande undervisning inom en skola. Det här eftersom det ger eleverna själv en chans att välja vad det är de själva vill lära sig. Genom detta system ger det även lärarna god tid att planera hur och vad som ska undervisas för att det ska smälta ihop med de andra ämnena utan att man behöver ta till potatispressen.

Ämnesövergripande undervisning är något som har precis blivit uppvärmt i smidesverkstaden och har nu börjat läggas på städet för att formas. Jag ser väldigt framemot utmaningen att undervisa ämnesövergripande, men något jag inte ser framemot är att vara del av de misslyckande försöken till att få det att fungera.

Sebastian Orre

Ämnesintegrativ undervisning är ingen ny ide i Finland fast vi traditionellt har indelat ämnen skilt var för sig (Björkgren, Gullberg, Hilli 2014). Enligt gymnasiets läroplan (2015) bör eleverna ha möjlighet till att bygga nytt kunnande över läroämnesgränserna. Eleverna bör utveckla sina förmågor för att kunna söka kunskap på ett bredare plan och de ska till exempel lära sig att använda olika språk på ett mångsidigt sätt i samband med ämnesövergripande undervisning. I ämnesövergripande undervisning skapas helheter som i läroplanen kallas för temaområden. Dessa temaområden behandlar bland annat aktuella samhällsfrågor så som miljöproblem. Enligt läroplanen för grundläggande undervisning (2014) ska undervisningen i viss mån vara ämnesövergripande så att eleverna lär sig att se helheten i olika ämnen. Ämnesövergripande undervisningen har som mål att ge elever insikter i den tid vi lever idag och den ska även skapa grund för livslångt lärande.

Under första tillfället (10.1) introducerades det ämnesövergripande perspektivet och sedan fick vi ämneslärarstuderanden i mindre grupper bolla ideer kring ett valfritt tema om hur vi skulle inkludera allas ämnen i temat. Under andra föreläsningar har vi bland annat diskuterat om att ämnesövergripande undervisning kräver samplanering mellan lärare och för att fungera bör alla lärare delta aktivt i att skapa ämnesövergripande lektioner. Andra utmaningar kan till exempel vara på vilket sätt man får språkundervisningen med så att det är meningsfullt för eleverna och att de kan relatera det till sin vardag.

Enligt min åsikt känns tanken om ämnesövergripande undervisning som en fördelaktig resurs för elever, men det kräver starkt samarbete och vettig planering mellan lärarna.

Anna Hautamäki