Kycklingsoppa eller tomatsoppa? Det var frågan vi ställde oss i januari då vi (ett gäng ämneslärarstuderande) började vår djupdykning i ämnesövergripande pedagogik. Detta tema har genomsyrat stora delar av ”Vasa-våren”. Under de första veckorna fick vi ta del av mänga olika perspektiv, både praktiska och teoretiska, och utfrån dessa inledande seminarier fick vi sedan möjlighet att testa på att jobba enligt metoden i form av olika grupparbeten. I skrivande stund känns det som att vi fortfarande befinner oss mitt i en process gällande förståelsen för detta tema.

Om jag går tillbaka till mitt första blogginlägg så kan jag konstatera att mina första tankar kring denna metod var försiktigt positiva. Jag filosoferade kring möjligheten att jobba med aktörer inom och utanför skolan och skapa spännande projekt. Detta har vi fått testa på under kompetensveckan på Övningsskolan. Vi har hållit i trådarna för en temadag för åskurserna 7-9 där vi jobbat tillsammans över ämnesgränserna med ett ”Nyhetsteam” bestående av studerande från tre olika ämnen. Under dagen besökte vi även Vasabladet och fick en guidad rundtur, vilket på ett ypperligt sätt förstärkte de teman vi tog upp under resten av dagen. Det mest spännande med projektet var att se hur väl eleverna tog till sig formatet och hur bra de klarade av de utmaningar som vi hade planerat in i dagsprogrammet.

Jag upplever att det kan vara otroligt givande att jobba med ett lärarteam där man utbyter idéer och lär sig av varandra. Under våra förberedelse-sessioner framkom en mängd olika perspektiv på såväl metoder som material och kunskapsmål. En annan personlig reflektion är att det kändes tryggt att hålla lektioner tillsammans med andra intresserade och kunniga handledare. Att ha möjligheten att komplettera och stöda varandra bidrog till en gemytlig stämning under och efter dagen. Jag tror även vårt intresse för temat var något som smittade av sig till eleverna. I mitt tycke är den största fördelen med tematisk undervisning att man kan samla elever som redan har ett intresse för ett tema och tillsammans gå djupare in på ett tema än vad som annars skulle ha varit möjligt. Jag gillar tanken på att göra djupdykning i ämnesövergripande fenomen som t.ex. nyheter/media med en grupp motiverade elever och lika motiverade handledare. Det ger mervärde till båda parterna.

Till de negativa sidorna bör man dock nämna att tiden ofta kan vara en stressande faktor i ämnesövergripande undervisning, dels gällande samplaneringen och fördelning av arbetet mellan lärare, men också under utförandet av lektioner/temadagar. Utifrån vad jag har hört från Övislärare har det ibland känts motigt att jobba med ett stort ä-övergripande projekt just för att det funnits spänningar inom projektgruppen. Min åsikt är att det blir bäst om ä-övergripande projekt får växa fram naturligt och utan tvång.

Gällande hur ”de egna” läroämnena riskerar att försvinna i ämnesövergripande undervisning och debatten kycklingsoppa/tomatsoppa så upplevde jag att detta inte spelade så stor roll under själva genomförandet av vår temadag. Alla ämnen fanns klart och tydligt med, men de blandades ihop på ett naturligt sätt. Jag tror således inte att det finns någon risk för att ett mer holistiskt tillvägagångssätt gällande undervisning skulle radera ut ämnenas roll i skolan.

Min förståelse för detta tema har helt klart förbättrats under dessa månader, även om jag fortfarande uppfattar den bakomliggande teorin kring ä-övergripande undervisning som någorlunda flummig. En tanke är att det kunde fått vara ett större fokus på vetenskapliga artiklar under kursen, så att man på det viset hade kunnat knyta det vi jobbade med under kompetensveckan till den bakomliggande teorin. Å andra sidan har vi haft ett så fullspäckat program under våren så jag är tacksam för att kursen inte varit alltför teoretiskt tung.

Redan före kursstarten för studiehelheten Ämnesövergripande pedagogik har jag varit väldigt positivt inställd till ämnesintegrering och holistisk inlärning.  Jag anser att interdisciplinär undervisning kan skapa en bra grund för kollaborativt arbete och kamratrespons, samt hjälpa studeranden se kopplingar mellan det de lär sig i skolan och det de upplever i vardagen och sin omgivning. Även om jag anser att en kurs i ämnesövergripande pedagogik är nyttig och även nödvändig, vet jag inte om jag personligen fått tillräckligt många konkreta råd på hur ämnesintegrering kan förverkligas i praktiken.

Dels beror detta på att engelska undervisningen redan kan anses vara relativt ämnesintegrerat, då man under en kurs eller studiehelhet ofta behandlar många olika teman. Under den första praktikperioden har man i mina lektioner diskuterat bl.a. arbetslivet, fortsatta studier, hållbar utveckling och Trollkarlen från Oz och dessa teman har vi betrakta utgående från t.ex. samhälleliga, historiska, globala, litterära eller personliga perspektiv.

När det gäller uppgifterna som gjordes under kursen tyckte jag det var synd att det inte var mer ämnesintegrerat. Jag själv var bara med om en uppgift där jag fick arbeta med studerande från andra ämnen än mitt eget huvudämne. Det hade varit förutom roligt också mycket lärorikt att få samarbeta med studerande som har ett annat didaktiskt perspektiv på lärandet och undervisningen. Även om det givetvis kan vara utmanande att hitta kopplingar mellan vissa ämnen hade jag själv varit redo att arbeta kreativt för att se vad man helt konkret kan skapa tillsammans även om man kanske har olika bakgrunder och utgångspunkter.

Avslutningsvis anser jag att jag haft nytta av både de lyckade momenten under kursen samt de uppgifter och aspekter som ännu kräver vidareutveckling. Jag ser på dessa erfarenheter som vägvisare för vad som kan vara användbart och vad som kanske inte fungerar lika bra när det gäller ämnesövergripande pedagogik i min egen undervisning.

Jasmin Vallenius

Angående det egna ämnets bidrag och framför allt relevans i ett ämnesöverskridande perspektiv så studerar jag som huvudämne engelska och som biämne historia. Båda av dessa påminner om varandra i den mening att de båda till en stor del redan är ämnesövergripande på så sätt att man för att börja med engelskan till exempel ofta använder sig av diverse olika ämnen i sin undervisning så länge man helt enkelt behandlar ett sådant tema eller ämne som egentligen hör till ett annat undervisningsämne. Skillnaden är ju endast att man behandlar ämnet på engelska i stället för på modersmålet. På ett liknande sätt blir man som historiker lätt i den situation att man tvingas bli litet av en tusenkonstnär av anledningen att man för att kunna faktiskt förstå historien också måste lära sig ett stort antal andra teman och ämnen, exempelvis ekonomi, samhällslära eller klimatets inverkan på samhället.

Då det gäller att planera, genomföra och utvärdera ämnesövergripande lärandeprocesser hos eleven så gjorde vi ju detta under måndagen under temaveckan då vi ansvarade för att planera och genomföra dagens program. Det tema som vi hade hand om var Be Your Own boss, och vår grej var att eleverna skapade sitt eget företag, vilket vi sedan arbetade med under vår måndag. Våran planering tyckte jag nog att gick bra, fastän det blev uppenbart att det är besvärligt att koordinera tre lärarstuderande och två handledare. Själva genomförandet var roligt och fungerade bra, och det blev inga egentliga problem eller svårigheter fastän eleverna kom från olika grupper och årskurser. Den utvärderande delen hade vi inte speciellt mycket tid för utöver en kort genomgång efter att dagens program var slut, men vi kom nog fram till helt fina resultat och insikter där.

I övrigt så kan jag nog säga att blogginlägg är av ondo och inte för mig, men som det hördes under seminarie 5 så finns det även individer som tycker om det, så kanske det fungerar i över lag.

Simon Sigfrids