I kursen ämnesövergripande pedagogik fick vi fylla på vårt kunskapsförråd gällande helhetsskapande undervisning och ämnesintegrering. I kursinnehållet presenterades både positiva och negativa sidor av ämnesintegrering. Åsikterna och erfarenheterna berättades av både lärare och forskare.
Vid en ämnesintegrering är det viktigt att innehållet når ut till eleverna på ett lätt och inte påtvingat sätt. Konstellationen av det ämnesövergripande temat bör vara noga genomtänkt och passa bra in i studierna. Genom att ta del av lokala förmågor och företag breddar man projektet ytterligare och ger eleverna en praktisk och vardaglig uppfattning av ett ämnesövergripande projekt. Ett projekt som engagerar eleverna ger dem något de kommer att minnas länge, det ger dem kunskap för livet.
För att ett projekt skall kunna startas krävs det ihärdiga lärare som brinner för helhetsskapande undervisning. I början är det kanske bäst att satsa på ett mindre projekt eller tema för att vänja både eleverna och lärarna. Att ha en lärarkollega som man kommer bra överens med och kan bolla nya idéer med är en bra utgångspunkt för att starta ett projekt. Det är mycket som berör en helhetsskapande undervisning på en skola, bland annat tid, ekonomi, utrymme och resurser är några saker som ingår i arbetsprocessen.

Inom mitt eget ämne, huslig ekonomi, kan man integrera alla ämnen, det innehåller även alla kompetensområden. Ämnet drar direkta paralleller till vardagen och hemmet vilket ”ökar kunskapen om förhållandet mellan orsak och verkan och fördjupar lärandet.”  

Källor:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:736179/FULLTEXT01.pdf
https://www.oph.fi/download/166434_grunderna_for_laroplanen_verkkojulkaisu.pdf

Under det senaste årtiondet har vi bombarderats av komplexa och svårlösliga utmaningar. Klimatförändring. Fakenews. Ojämlikhet. Utmaningarna är både tvärvetenskapliga och världsomfattande till sin natur. Vilket betyder att vi behöver en bred allmänbildning och en förståelse för helheter för att kunna begripa och hantera utmaningarna.

Läroplanen för gymnasiet betonar i sina målsättningar att studerande ska erbjudas möjligheten att utvecklas till bildade samhällsmedlemmar med kunskaper och färdigheter som förutsätts i en föränderlig värld. Kunskaperna och färdigheterna framhåller vikten av en bred allmänbildning och förståelse för helheter samt uppmuntrar till etiskt ansvarsfull och aktiv medverkan på lokal, nationell och internationell nivå. (LP 2015).

Inom ramarna för regeringens spetsprojekt IDEMO har vi ämneslärare nu deltagit i fyra ämnesövergripande seminarier. Målsättningen med seminarierna är att ge oss ämnesövergripande verktyg och förhållningsmönster för att utveckla helhetsskapande, ämnesintegrerade kunskaper och färdigheter. 

Björkgren, Gullberg och Hill skriver i Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning att ämneslärarutbildningen har en viktig funktion i att utmana det indoktrinerade ämnestänkandet hos ämneslärarna. Vi måste alltså bli bättre på att samarbeta över ämnesgränserna, förhålla oss reflektivt till vårt egna ämne och samhälle samt erbjuda våra studeranden nya ämnesövergripande verktyg och förhållningsmönster för att de bättre skall kunna tackla samtida och framtida utmaningar. Ämnesövergripande utmaningar behöver ämnesövergripande lösningar.

Elias Harkkila

Enligt läroplanen (2015) ska utbildningen inkludera någon form av ämnesövergripande, helhetsskapande moment som en form av allmänbildning och som grund för ett livslångt lärande. Detta skall ske minst en gång per år och utgående från vad som visats under kursens föreläsningar så verkar det ske i form av någon form av större projektarbete eller temavecka. Niemelä & Tirri (2018) noterar att det utgör en utmaning för ämneslärare, som ofta är vana med att undervisa ett eller två ämnen men som nu måste samarbeta för att skapa en övergripande helhet. En fråga jag kom att tänka på är hur man som ämneslärare kan skapa någon form av ämnesövergripande undervisning även utanför vad som ser ut att vara Den Årliga Övergripande Veckan™ – kanske vissa redan gör det; det kan vara något att försöka lägga märke till när man börjar med sin auskultering. Själv har jag engelska och historia som ämnen, så där kan man antagligen vara lite ämnesövergripande när som helst; vissa av kapitlen i läroböckerna har ju redan ett historiskt tema och är således redan övergripande, men man kan ju hitta på lite vad som helst, till exempel äldre former av språket och tillhörande litteratur, eller kreolspråk som ju existerar av specifika historiska orsaker. Sannolikt lär det vara en bra idé att som det nämndes under en föreläsning försöka samarbeta med en lärarkollega för att på så sätt kunna göra undervisningen övergripande i någon mån för bådas lektioner. Då gäller det ju också att lyckas hitta någon annan engagerad lärare vars undervisningsämne går att kombinera med ens eget.

Simon Sigfrids

Ämnesövergripande pedagogik är inget nytt under studierna, utan en har flera gånger fått höra att det är viktigt för eleverna att förstå att läroämnen i skolan inte är exklusiva, utan inkluderande. Skillnaden är väl att man tidigare talade mera om tvärvetenskaplig pedagogik, medan vi nu talar om ämnesövergripande pedagogik (Björkgren & Gullberg & Hilli (2014). Under föreläsningarna under januari har det tagits fram utmaningarna, men framförallt möjligheterna. Personligen ser jag det endast som något positivt, bara man får med alla kollegor på ”tåget” och de känner att de har en ”biljett”, för att använda en metafor som vi kom på i vår grupp.

Det viktiga i ämnesövergripande undervisningen är att det medför ett mervärde, vilket det gör om eleverna förstår att flera ämnen tillsammans kan förklara större helheter och skapa oss verktyg för att lösa komplexa frågor, vilket vi diskuterade bland annat under seminariet 24.1 tillsammans med Kim-Erik Berts. Denna poäng behandlar även Gullberg och Björkgren när de skriver att för att ämnesintegreringen ska fungera, måste den utgå ifrån en definierad kunskapskontext (Gullberg & Björkgren 2008, s. 162). Att endast addera ihop ämneskunskaper ifrån olika ämnesspecifika områden är inte ämnesövergripande undervisning, även om det på inget sätt är fel att göra det i sin undervisning.  Läser man även annan forskning på området, exempelvis (Graham McPhail 2018), understöds även denna tanke om att ämnesintegrering i en väl utformad kontext kan vara positivt, så länge barnens ämnesförståelse är på en tillräckligt hög nivå och de valda studieobjektet är väl formulerat.

“Kärt barn har många namn”: Vare sig ämnesövergripande/överskridande, multi/inter/transdisciplinär, helhetsskapande, eller hur vi nu vill kvalificera den, följer undervisningen en tendens som reflekterar ett behov av samhället att kunna behandla dagens komplexa verklighet samt att förbereda studerande inför osäkra framtider (McPhail).

Om det inte (ännu) är frågan att helt överge ämnesundervisning, beaktas dessa behov av läroplanerna för grundutbildningen och gymnasium genom att kräva att ämnesövergripande undervisning ska, i viss mån, implementeras i skolorna för att “göra det möjligt att förstå förhållandet mellan olika fenomen och på vilket sätt de är beroende av varandra.” (LP 2014) Det sägs att ämnesövergripande undervisning ökar autenticitet, motivation och djup inlärning, samt förbättrar inlärningsmiljö och förhållande eleverna och lärarna sinsemellan (McPhail).

Ämnesövergripande undervisning betyder inte att man tvingar sig hitta på långsökta länkar mellan ämne bara för sakens skull. Undervisningen riskerar bli värre än ingenting om lärarna inte har tillräckligt innehåll kunskap om teman de väljer samundervisa (Niemelä & Tirri).

För att kunna förverkliga en meningsfull ämnesövergripande undervisning och förändra skolan måste vi blivande lärare veta vad det innebär (Niemelä & Tirri) och utbildas i enlighet. I denna testkurs lär vi oss att “tänka och arbeta ämnesintegrativt” (Björkgren, Gullberg och Hilli) samt uppmuntras vi att samarbeta och att vara kreativa entreprenörer för att visa exemplet, bygga broar mellan ämnena och skapa i morgons skola. En koppling som har fått ett helt seminarium till sig själv p.g.a att den reflekterar en annan samhällelig problem är den mellan gymnastik och alla möjliga ämnen. Förvisso behöver vi implementera mer rörelse i våra lektioner för studerandenas hälsa.

Marie Hardy