Författare: Carina Österåker

Rörelse som en del av undervisning – Ett lyckat experiment

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Inför vårens första praktikperiod i februari-mars fick vi lärarstuderande i uppgift att experimentera med ”learning-by-moving” konceptet i våra lektionsplaneringar. Learning by moving bygger på forskning som visar att rörelse underlättar inlärningen och främjar de kognitiva funktionerna. Med detta som utgångspunkt skulle vi alltså bygga upp en lektion med ett starkt fokus på rörelse som en integrerad del i undervisningen.

Min första tanke var att det lätt kan bli väldigt krystat med ”pausjumppa” dvs ett moment som inte känns som en integrerad del av lektionen utan endast blir ett kort avbrott. Min idé var därför att rörelse skulle genomsyra lektionen och kännas naturligt för eleverna.

I planeringsskedet utgick jag ifrån en färdig lektion som jag redan en längre tid haft i åtanke. Lektionen var uppbyggd kring ett rollspel där eleverna i en högstadieklass skulle gå in i roll som ministrar i Europeiska Unionens Råd. Med learning by moving i åtanke började jag omarbeta lektionen för att integrera rörelse. Det huvudsakliga rörelsemomentet blev i form av ”kaffepauser” som deltagarna i rådet tog efter olika omröstningar. Under dessa kaffepauser uppmanade jag eleverna att röra sig runt om i klassrummet och diskutera i mindre grupper. Detta visade sig fungera utmärkt och eleverna rörde sig naturligt omkring och utnyttjade både klassrummet och korridoren utanför klassen.

Överlag är jag mycket nöjd med lektionen i stort, samt även rörelsemomentet. Efter lektionen intervjuades eleverna av min ”LBM”-handledare som åhörde lektionen. Det roligaste var att eleverna nästan inte uppfattat att de hade rört sig under lektionen, trots att de sällan satt helt stilla under de 55 minuterna. För mig är det så som learning by moving skall fungera. Huvudsaken är att det inte blir påklistrat.

Carl Fahllund


Blogginlägg 2: Kroppen och hjärnan i rörelse

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Jag bestämde mig att integrera fysisk aktivitet i en tysklektion som jag höll för den första årskursen i gymnasiet. För gymnasister kunde eller ville jag inte hålla någon pausgymnastik eller lek, någonting som kunde vara för barnsligt enligt dem. Därför tänkte jag att det vore bra om de bara skulle få stå upp, lämna bänken för en stund och röra sig på så sätt. Jag höll en ”aktiv övning” i sammanhanget av min presentation. Det handlade om min första lektion med den där gruppen och därför ville jag berätta någonting om mig för eleverna med hjälp av en Powerpoint-presentation. I slutet av presentationen hade jag skrivit många saker om mig (t.ex. jag tycker om tyska språket, jag älskar natur osv.) som jag visade en åt gången. Om saken stämde också med eleverna måste de stiga upp. De lärde känna mig, fick röra sig lite och samtidigt fick jag veta någonting om dem och kommunicera lite.

Tidigare hade jag fått ett ide om en bingo-övning med som man kunde träna ord och röra sig lite, och den genomförde jag under den nästa lektion. Tanken med övningen var att eleverna kunde bekanta sig med ord som sammanhängde med den nästa texten som fanns i läroboken. Det vore bra att orden skulle komma fram i en annan kontext och det vore kanske lite lättare att behandla den själva texten efter ordinlärning. På pappret fanns det 25 frågor och eleverna måste gå runt i rummet och ställa frågor till varandra tills de hade fått 5 ”jo”-svar i rad och kunde ropa ”bingo”.

För mig själv är det ofta lite ansträngande att sitta längre och det är bra och nyttigt att ha lite rörelse i undervisningen. Som lärare – när man själv får stå och röra sig – är det ganska lätt att glömma hur det är med eleverna som sitter nästan hela lektionen, 75 minuter, och har suttit kanske tre lektioner före det. För dem kan en möjlighet att röra sig vara välkommen. Oftast avviker övningar med fysisk aktivitet kanske lite från de ”normala” övningarna. De kan vara kreativare och redan därför uppiggande. Jag märker ändå att det är lätt att göra och undervisa som man är van vid – och eleverna sitter som de har alltid gjort. Men t.ex. de ovan nämnda övningarna fungerade helt bra med gymnasister och var inte så svårt att genomföra. Kanske kan sådana övningar bli vanor också. Man kan börja förändringen med små steg.

-Ida-Lotta Rinta-Marttila

Blogginlägg 2

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Blogginlägg 2 – att integrera fysisk aktivitet i undervisningen 

Iris Silvennoinen 

Jag tycker att det är ganska lätt att ställa fysisk aktivitet i samband med undervisningen om man bara kommer ihåg att fästa avseende vid det. Elever kan t.ex. göra muntliga parövningar stående, om de vill svara till lärarens fråga, kan de markera genom att stå upp, läraren kan ha olika slags av övningsstationer runt i klassen osv. Jag blev inspirerad av Skolan i rörelse -föreläsningen och vill i framtiden vara mer ute med mina elever. Jag tror att sådana diskussionspromenader skulle vara trevliga men jag måste ännu fundera på hur de kunde vara effektivast ur inlärningens synvinkel.  

Under praktiken har jag hållit en lektion där jag berättade elever om de positiva påverkningar som fysisk aktivitet kan ha på dem och deras inlärning. Efter det delade jag elever till tre grupper som borde stå i kö. Jag frågade ord från textens ordlista och den som stod först i kön kunde göra ett x-hopp om hon eller han visste det rätta svaret. Om svaret var rätt fick gruppen en poäng och de andra grupper var tvungen att göra fem huksittande. Den gruppen vann som först fick sex poäng. Eleverna kändes vara motiverade och ivriga deltagare och en bra benträning fick man också. Med gymnasie-elever måste man närma sig temat litet annorlunda för de är inte så ivriga att leka och tävla jämfört med högstadie-elever.  

Ihmettelyä vai toimintaa?

UtvaldLämna en kommentar

Tänään (26.2.) järjestettiin Helsingissä opiskelijoiden mielenilmaus maksuttoman toisen asteen puolesta. Mielenosoitusta edelsi kansalaisaloitteen hylkääminen muotoseikan vuoksi. Hylkäämistä puolestaan edelsi yli 50 000 tuhannen allekirjoituksen hankkiminen aloitteen taakse. Allekirjoitusten hankkiminen on vaatinut paljon jalkatyötä ja aktiivista vaikuttamista – kannattaa muistaa, että kansalaisaloitteen voi allekirjoittaa vain äänioikeutettu, mistä syystä alle 18-vuotiaat opiskelijat rajautuvat allekirjoittajien ulkopuolelle. Toisin sanoen allekirjoituksia on jouduttu keräämään joukon ulkopuolelta, mikä hyötyy aloitteesta.

Opettaja minussa hykerteli mielenosoitusta seuratessa. Koko matka kansalaisaloitteen laatimisesta, allekirjoitusten hankkimisesta ja hylkäyksen kautta mielenosoitukseen on kuin suoraan oppimistehtävästä, jossa harjoitellaan poliittista vaikuttamista. Kun yksi tie osoittautuu umpikujaksi, valitaan toinen väylä ajaa itselleen tärkeää asiaa. Aika näyttää, miten aloitteelle lopulta käy. Eduskuntatalon portailla lähes jokaisen puolueen edustaja lupasi puolueensa äänestävän kansalaisaloitteen puolesta, kun se otetaan uudelleenkäsittelyyn. Näin ollen vaikuttaa siltä, että maksuton toinen aste on tulevaisuutta.

Hykertelyn seasta maistan kitkerän sivumaun. Tietysti jo se, että kansalaisaloite hylättiin mitättömän muotoseikan vuoksi, sotii kansalaisaloitteen vaikuttamaan kannustavaa periaatetta vastaan. Tätäkin enemmän suupieleni mutruun vetää portailla puhuvien kansanedustajien asenne mielenosoitusta kohtaan. Vaikka poliitikkojen viesti oli kannustava, oli se samaan aikaan holhoava ja siksi alentava. Lähes jokaisen puheenvuoron ”tsemppiä!” ja ”kiitos, kun tulitte tänne!” -sanavalinnoista haistoi ihmetyksen nuorten aktiivisuutta ja vaikuttamista kohtaan. Samankaltainen ihmetys on aistittavissa muissa nuorten mieltenosoituksissa ja aktiivisuudessa esimerkiksi ilmastonmuutosta vastaan. Tuliko oikeasti yllätyksenä, että nuoret haluavat vaikuttaa itselleen tärkeissä asioissa?

Haluaisin elää yhteiskunnassa, jossa jokainen osallistuu aktiivisesti omaan elämäänsä ja ajaa tärkeäksi katsomiaan yhteisiä asioita. Tuollaisessa yhteiskunnassa henkilöt, joilla on valta päättää asioista, kuuntelevat yllättymättä siitä, että ihmiset ovat kiinnostuneet yhteisistä asioista. Ensimmäinen voi olla vaikeammin saavutettavissa, mutta toinen ei. Sen saavuttamiseksi tarvitaan vain asennemuutos. Merkittävien globaalien ongelmien, kuten ilmastonmuutoksen hillitsemisen ja demokratian pelastamisen, ratkaisuun tarvitaan meitä kaikkia – ei ihmettelemässä, että toiset haluavat toimia, vaan toimimassa.