Efter all intressant information om Skolan i rörelse man fått ta del av under denna kurs, var jag övertygad om fördelarna hos rörelsemoment i undervisningen och jag kände mig motiverad att försöka mig på att tillämpa detta i min egen undervisning. När det sedan var dags att planera lektioner, visade det sig vara svårare än jag hade trott. Många av tipsen man hade fått kändes trots allt mer lämpande för yngre barn och det var inte heller lätt att kombinera matematik med rörelse. När jag vid ett skede föreslog pausgymnastik verkade eleverna också trötta på att ”alla lärarstuderanden har pausgymnastik”.

Det jag märkte att var lätt att integrera i undervisningen var olika former att välja par eller grupper. Redan det att grupperna inte bildades av elever som satt bredvid varandra gjorde att de rörde på sig. Det fungerade också bra att ha en övning där de skulle hitta sitt par genom att leta efter den elev som hade matchande polynomuttryck. I gymnasiet hade jag också en lyckad aktivitet där studerandena skulle gå runt i skolan i grupper och lösa uppgifter som jag hade hängt utanför klassrummen. Varje lösning gav ett tips om vilket som var det nästa rummet de skulle gå till. Aktiviteten formulerades som en tävling, vilket också höjde elevernas motivation. De kunde också ta stöd av varandra, eftersom det var en gruppaktivitet.

//Sofia Karlsson

Under de övningslektioner jag haft hittills har jag hunnit med några olika typer av aktiviteter som helt eller delvis haft syftet att motverka att de studerande sitter stilla på sin plats hela tiden.

Pausgymnastik. En av mina matematiklektioner innebar ett dubbelpass på 110 min och behövde brytas upp på något sätt. För att åstadkomma ett naturligt brott mellan självständigt räknande och övergången till ny teori passade pausgymnastik bra. Dels för att samla deras uppmärksamhet på nytt (vilket kan vara svårt när de kommit in i det självständiga arbetet) och dels för att pigga upp oss lite under den långa lektionen.

Under min ledning gjorde vi stående några avslappnande/utsträckande övningar. Att göra något fysiskt tillsammans skapar en annan slags gemenskap med gruppen än att bara ha teoretiska studier tillsammans. Att man dessutom måste komma över en viss obekvämhet med att göra övningar inför andra bidrar till detta.

Aktivitet på köpet. I andra klasser, både på högstadiet och gymnasiet, har jag smugit in rörelse genom att ha olika stationer där man löser uppgifter och sedan går vidare till nästa. Ibland har det handlat om så små saker som att dela in dem i grupper och be grupperna gå till varsitt ställe och jobba.

Den kanske största vinsten med dessa moment av insmugen rörelseaktivitet har varit att den omväxling som de innebär medför ett större lugn och mera fokuserat arbete efteråt. Kanske det har att göra med att det uppstår tydligare kontraster mellan aktivitet och lugn, vilket samtidigt understryker de positiva sidorna både hos aktiviteten och ron.

Kim-Erik Berts