ämneslärarstuderande

Blogginlägg 2: Skola i rörelse

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Att aktivera eleverna fysiskt under en lektion har haft sina fördelar men ett problem är ju att försöka få in det i sina lektioner på ett sätt så det är logiskt sunt för det kontext man infört det i. Sålunda har jag ännu inte prövat på allt för spännande aktiviteter i min språkundervisning ännu. Det har mest rört sig om pausgymnastik inför presentationer för att eleverna har kunnat vara lite piggare när de lyssnat på sina klasskamraters presentationer.

Jag har också märkt att speciellt högstadieelever tycker om att ha en ursäkt att röra på sig, vilket lett till att jag lätt finner att jag valt att låta dem komma upp till tavlan för att skriva svar på uppgifter, något de gjort med mycket större iver än att bara läsa upp svar ur en textbok eller sina häften. Jag vet inte fullt hur motiverade gymnasieelever är för uppgifter som inkluderar rörelse men med tanke på viss framgång i högstadiet har jag funderat på att vidareutveckla det hela i framtiden. Simpla uppgifter som att memorera namnet på kroppsdelar på engelska kan till exempel göras om till en uppgift där de får spela Simon says/Kungen befaller där befallningarna innehåller den kategorin ord de då övar. För ord inom andra teman kunde man då istället ha någon typ av charad blandat med verbal förklaring får eleverna att försöka definiera ord. Resultaten av dessa typer av övningar lär jag få se inom snar framtid.

Blogginlägg 2: Att röra sig till en större klassrumsgemenskap

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

För mitt ämne, det vill säga modersmål och litteratur, har undersökningar bland annat visat på att läsförmågan förbättras då man integrerar rörelse under lektionstid. Man behöver inte vara kärnfysiker för att inse att stillasittande framför en skolbänk 300 minuter per dag inte är ett hållbart koncept. Jag har under den första praktikperioden försökt integrera rörelse i de flesta lektioner som jag har hållit. Att ha eleverna att ställa sig upp nu och då har varit en av mina strategier. Jag har också planerat två lektioner tillsammans med två medstuderande där Learning by Moving har gått som en röd tråd genom hela lektionen.

Båda lektionerna har ämnesmässigt kretsat kring grammatik. Under den första lektionen, som hölls i 7-9, skulle eleverna bestämma rörelser för fyra ordklasser och sedan göra den rörelse som passade till exempelord. Under den andra lektionen, som hölls i gymnasiet, var rörelseintegrationen mer tävlingsinriktad då de studerande delades in i två lag för att sedan göra en stafett utgående från oregelbundna verb.

För min del kändes det naturligt att integrera rörelse under en grammatikgenomgång eftersom det är ett område som flera elever kan anse vara tråkigt. Det är svårt för mig att avgöra om inlärningen påverkats positivt, men eftersom ett par elever sade att övningarna var roliga tyder det i alla fall på någonting positivt. Om man som elev anser att lektionen är rolig eller givande tar man också lättare in lektionens budskap. Jag upplever också att övningarna var gemenskapsstärkande, både elever emellan men också mellan lärare och elev. Det är kanske en av de största fördelarna med Learning by Moving enligt mig, att klassrumsklimatet ändras till att innefatta en större gemenskap. På så sätt förbättras indirekt inlärningen.

Miranda Eklund

Blogginlägg 2: Skolan i Rörelse

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Jag tycker att min egen erfarenhet av att försöka integrera någon form av fysisk aktivitet i min undervisning har fungerat bra. Det är nu inte någonting som jag aktivt har försökt få med på varje lektion i den mening att det skulle röra sig om någon pausgymnastik eller integrerad gymnastik + inlärning, men inom språkundervisningen blir det nästan alltid så att man ordnar eleverna i olika grupper eller till exempel ber dem komma upp till tavlan och skriva sina svar där, så i och med det så ”smyger” det sig in lite rörelse hela tiden. När det rör sig om mer inegrerad jumppa och inlärning så tyckte jag att den gång jag hade det med som ett aktivt moment så fungerade det bra, fastän man, som vi talade om efteråt, skulle kunna utveckla övningen på flertalet olika sätt. Det rörde sig om en övning under en grammatiklektion (adverb) för åttorna, där jag presenterade antingen ett adjektiv eller ett adverb varpå de fick sträcka på sig om ordet som presenterades var ett adverb eller huka sig ifall det ver ett adjektiv. Det var en väldigt enkel övning men den verkade fungera bra; fastän man i början hörde ett antal stön vid ordet ”eftermiddagsjumppa” så såg man leenden och hörde skratt när vi väl kom igång. Resultatet var också tydligt; koncentrationen var på topp för det efterföljande momentet. Intressant att se så tydliga resultat; tänker försöka utveckla de fysiska momenten under ÄDTP2.

Simon Sigfrids

Blogginlägg 2

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Efter all intressant information om Skolan i rörelse man fått ta del av under denna kurs, var jag övertygad om fördelarna hos rörelsemoment i undervisningen och jag kände mig motiverad att försöka mig på att tillämpa detta i min egen undervisning. När det sedan var dags att planera lektioner, visade det sig vara svårare än jag hade trott. Många av tipsen man hade fått kändes trots allt mer lämpande för yngre barn och det var inte heller lätt att kombinera matematik med rörelse. När jag vid ett skede föreslog pausgymnastik verkade eleverna också trötta på att ”alla lärarstuderanden har pausgymnastik”.

Det jag märkte att var lätt att integrera i undervisningen var olika former att välja par eller grupper. Redan det att grupperna inte bildades av elever som satt bredvid varandra gjorde att de rörde på sig. Det fungerade också bra att ha en övning där de skulle hitta sitt par genom att leta efter den elev som hade matchande polynomuttryck. I gymnasiet hade jag också en lyckad aktivitet där studerandena skulle gå runt i skolan i grupper och lösa uppgifter som jag hade hängt utanför klassrummen. Varje lösning gav ett tips om vilket som var det nästa rummet de skulle gå till. Aktiviteten formulerades som en tävling, vilket också höjde elevernas motivation. De kunde också ta stöd av varandra, eftersom det var en gruppaktivitet.

//Sofia Karlsson

Pausjumppa och insmugen aktivitet

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Under de övningslektioner jag haft hittills har jag hunnit med några olika typer av aktiviteter som helt eller delvis haft syftet att motverka att de studerande sitter stilla på sin plats hela tiden.

Pausgymnastik. En av mina matematiklektioner innebar ett dubbelpass på 110 min och behövde brytas upp på något sätt. För att åstadkomma ett naturligt brott mellan självständigt räknande och övergången till ny teori passade pausgymnastik bra. Dels för att samla deras uppmärksamhet på nytt (vilket kan vara svårt när de kommit in i det självständiga arbetet) och dels för att pigga upp oss lite under den långa lektionen.

Under min ledning gjorde vi stående några avslappnande/utsträckande övningar. Att göra något fysiskt tillsammans skapar en annan slags gemenskap med gruppen än att bara ha teoretiska studier tillsammans. Att man dessutom måste komma över en viss obekvämhet med att göra övningar inför andra bidrar till detta.

Aktivitet på köpet. I andra klasser, både på högstadiet och gymnasiet, har jag smugit in rörelse genom att ha olika stationer där man löser uppgifter och sedan går vidare till nästa. Ibland har det handlat om så små saker som att dela in dem i grupper och be grupperna gå till varsitt ställe och jobba.

Den kanske största vinsten med dessa moment av insmugen rörelseaktivitet har varit att den omväxling som de innebär medför ett större lugn och mera fokuserat arbete efteråt. Kanske det har att göra med att det uppstår tydligare kontraster mellan aktivitet och lugn, vilket samtidigt understryker de positiva sidorna både hos aktiviteten och ron.

Kim-Erik Berts