Författare: Carina Österåker

Skola i Rörelse (#2)

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Vad Handlar det om?

Som en del av den ämnesövergripande utbildningen har vi ämneslärare fått ta del av studier och idéer som berör nyttan av att inkludera rörelse under skoldagen och speciellt under lektioner där det annars kan bli väldigt mycket stillasittande.

Hur inkorporerades detta?

Under våren har jag och andra ämneslärarstuderanden prövat på många olika sätt att inkludera lite rörelse, mina ämnen, matematik och fysik kunde tyckas vara lite kluriga att inkorporera detta i. Men det har varit en intressant utmaning, som resulterade i lite nytänk under fysiklektionen när eleverna skulle lära sig om ljudstyrka. För att blåsa lite mera liv i detta ämne, samt för att aktivera eleverna (enär det var sent på dagen) så bad jag eleverna gå omkring inuti och utanför skolan för att leta efter olika typer av ljud som de kunde mäta ljudstyrkan på. Eleverna nappade på detta och letade friskt upp olika platser i och runt skolan där de mätte många olika ljud, dessa sammanställdes sedan som avslutande moment på dagen.

Hur uppfattades detta?

Eleverna verkade riktigt intresserade och engagerade av uppgiften, det var trots allt lite annorlunda för dem och något där de kunde direkt koppla samman sina nya teoretiska kunskaper med lite praktiskt. Som resultat när man diskuterade lite med eleverna kunde jag konstatera att detta var ytterst lyckat, eftersom så gott som alla pratade om uppgiften med goda ord.

Så från detta tar jag definitivt med mig att man inte ska glömma bort att något såhär enkelt, som att mäta ljud runt om i skolan, kan ge en välbehövd energidos till eleverna, som antagligen sedan också kommer bättre ihåg det som de lärt sig eftersom det var lite speciellt.

Christian Enlund

Skola i rörelse (Blogginlägg 2)

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Under våren har vi ämneslärare i samband med den ämnesövergripande pedagogiken deltagit i projektet Skola i rörelse. Syftet med projektet är att främja inlärning och delaktighet i skolan med hjälp av fysisk aktivitet. För oss ämneslärare har det inneburit att vi inkluderat en eller flera rörliga moment i vår ämnesundervisning. Responsen av eleverna har varit övergripande positivt.

Studier visar att fysisk aktivitet förbättrar uppmärksamhet, koncentration och arbetsminne. Fysisk aktivitet leder alltså till bättre skolvitsord och större framgång i skolan. (LIKES 2015). En utmaning är emellertid att rörelse minskar med åldern. (LIKES 2015). Som blivande ämneslärare har vi en viktig uppgift i att upprätthålla ett intresse för rörlighet i gymnasiet och i klasserna sju till nio i grundskolan.

Pausgymnastik och andra aktiverande inslagen är strålande verktyg för att hjälpa eleverna och studerandena att upprätthålla uppmärksamheten och koncentrationen under lektionen. Jag tycker vi också behöver sträva efter långsiktigare mål. Vi behöver alla föregå med gott exempel för att motivera varandra att röra på oss mera. Både i och utanför skolan.

Elias Harkkila

Blogginlägg 2: några annorlunda lektionsmoment

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Skola i rörelse uppmuntrade mig till att tänka lite utanför lådan då jag planerade lektioner under modul 1. Ifall man inte låser sig i föreställningen att man ska få alla att höja pulsen och andas tungt för att det skall räknas som ett rörligt moment, så öppnar sig flera dörrar till intressanta möjligheter. Bara det att man får alla att resa sig upp kan väcka mången halvslumrande elev ifall det infaller en bit in på lektionen. Om man dessutom lyckas komma på en aktivitet som är relevant till den pågående undervisningen har man vaskat fram ett guldkorn. Det är så klart lättare sagt än gjort, och antalet guldkorn jag har frammanat under denna första modul kan jag räkna på fingrarna: närmare bestämt 3 stycken.

Till den första lektionen i en sekvens där binom behandlades beslöt jag mig för att vända upp och ner på ordningen i klassrummet och använda borden som mätredskap. Målet med övningen var att mäta klassrummets area och restriktionen var att man inte fick någon form av måttband eller linjal. Bordens okända längd blev en variabel i uttrycket för arean, och resultatet var ett konkretiserande exempel.

I gymnasiet är schemat fullspäckat och tiden knapp, så i brist på möjligheter i klassrummet under ekonomisk matematik gav jag i stället en hemläxa som gick ut på att samla in lite data om priser i någon lokal affär. Butiksbesök är något jag gladeligen hade gjort tillsammans med hela klassen om det fanns tid för sådana äventyr under skoltid, men en annorlunda matematikläxa skadar inte heller. Att diskutera indexserier där alla har varit med om att samla data kändes mycket mera givande än datat ifrån statistikcentralen, och kanske några fick 10 minuter mera gående den dagen.

Inför en sekvens där det är meningen att blanda in lite programmering i matematiken planerade jag ett moment där eleverna tar rollen som datorer och variabler, dvs exekverar kod som är skriven för en dator. För att integrera lite rörelse fick däremot ”variablerna” stå på olika ställen i klassen, vilket tvingade ”datorn” att gå runt och utbyta information med ”variablerna”. Även om allting inte gick exakt som jag förväntade mig, och inte ”variablerna” på sidan fick väldigt mycket att göra, så blev genom förandet ett slags ”proof of concept”. Med lite justeringar av gruppstorlek och varianten av kod man exekverar kan denna övning återanvändas med höga förväntningar och ännu mera rörlighet. Endast fantasin sätter gränserna.

/Emil Borg

Blogginlägg 2: Skola i rörelse

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

Att aktivera eleverna fysiskt under en lektion har haft sina fördelar men ett problem är ju att försöka få in det i sina lektioner på ett sätt så det är logiskt sunt för det kontext man infört det i. Sålunda har jag ännu inte prövat på allt för spännande aktiviteter i min språkundervisning ännu. Det har mest rört sig om pausgymnastik inför presentationer för att eleverna har kunnat vara lite piggare när de lyssnat på sina klasskamraters presentationer.

Jag har också märkt att speciellt högstadieelever tycker om att ha en ursäkt att röra på sig, vilket lett till att jag lätt finner att jag valt att låta dem komma upp till tavlan för att skriva svar på uppgifter, något de gjort med mycket större iver än att bara läsa upp svar ur en textbok eller sina häften. Jag vet inte fullt hur motiverade gymnasieelever är för uppgifter som inkluderar rörelse men med tanke på viss framgång i högstadiet har jag funderat på att vidareutveckla det hela i framtiden. Simpla uppgifter som att memorera namnet på kroppsdelar på engelska kan till exempel göras om till en uppgift där de får spela Simon says/Kungen befaller där befallningarna innehåller den kategorin ord de då övar. För ord inom andra teman kunde man då istället ha någon typ av charad blandat med verbal förklaring får eleverna att försöka definiera ord. Resultaten av dessa typer av övningar lär jag få se inom snar framtid.

Blogginlägg 2: Att röra sig till en större klassrumsgemenskap

Carina ÖsteråkerLämna en kommentar

För mitt ämne, det vill säga modersmål och litteratur, har undersökningar bland annat visat på att läsförmågan förbättras då man integrerar rörelse under lektionstid. Man behöver inte vara kärnfysiker för att inse att stillasittande framför en skolbänk 300 minuter per dag inte är ett hållbart koncept. Jag har under den första praktikperioden försökt integrera rörelse i de flesta lektioner som jag har hållit. Att ha eleverna att ställa sig upp nu och då har varit en av mina strategier. Jag har också planerat två lektioner tillsammans med två medstuderande där Learning by Moving har gått som en röd tråd genom hela lektionen.

Båda lektionerna har ämnesmässigt kretsat kring grammatik. Under den första lektionen, som hölls i 7-9, skulle eleverna bestämma rörelser för fyra ordklasser och sedan göra den rörelse som passade till exempelord. Under den andra lektionen, som hölls i gymnasiet, var rörelseintegrationen mer tävlingsinriktad då de studerande delades in i två lag för att sedan göra en stafett utgående från oregelbundna verb.

För min del kändes det naturligt att integrera rörelse under en grammatikgenomgång eftersom det är ett område som flera elever kan anse vara tråkigt. Det är svårt för mig att avgöra om inlärningen påverkats positivt, men eftersom ett par elever sade att övningarna var roliga tyder det i alla fall på någonting positivt. Om man som elev anser att lektionen är rolig eller givande tar man också lättare in lektionens budskap. Jag upplever också att övningarna var gemenskapsstärkande, både elever emellan men också mellan lärare och elev. Det är kanske en av de största fördelarna med Learning by Moving enligt mig, att klassrumsklimatet ändras till att innefatta en större gemenskap. På så sätt förbättras indirekt inlärningen.

Miranda Eklund